17 mars

Vill inleda dagens inlägg med att berätta att jag nu är i vecka 26, och har 13 veckor och 6 dagar till beräknad förlossning. Det är nu 103 dagar kvar. Det är helt galet, nästan ingen tid alls, och det känns både läskigt och spännande på samma gång! Idag har vi besökt barnmorskemottagningen för en liten koll. Mitt järnvärde är väldigt lågt, och pulsen lite hög, men utöver det ser allt jättebra ut, och bebis hjärtljud lät jättefina!

Natten var dock ingen höjdare. Vid ett i natt när vi lagt oss kände jag min puls i hela kroppen och hade jättesvårt att andas. Jag var skiträdd, men somnade så småningom.. Vaknade dock flera gånger under natten och var rädd och drömde en MASSA riktigt sjuka drömmar! Förstagången vaknade jag av att jag drömt att jag var riktigt psyksjuk och nära att dö, och att Teddy var en svettig tjock gubbe som låg i ett rum och runkade hela dagarna, med en toarulle bredvid sig. HAHAHAH.
Sedan idag berättade även Teddy att han vaknat av att jag satt upp i sängen och gungade, och helt plötsligt gallskrek rätt ut. Detta minns jag inte. Jag minns dock att han höll om mig jättehårt och sa: det är ingen fara Elsa! HAHHA, Elsa?! Ja, iallafall. Natten har varit galen, och i morse när vi pratade om det höll jag på att dö av skratt!

Förresten, igår var vi på en liten utflykt. Vi körde till Skummeslöv och gick på stranden. Den var täckt av ett snölager på säkert en halvmeter. Kenzo tyckte det var superkul ända tills han trampade igenom och blev blöt. Haha, han är en fruktansvärt mesig Rottweiler! Sen körde vi runt och tittade på stugor. Åh, jag längtar tills sommaren! Påväg hem stannade vi till i Örkelljunga och fikade! Med andra ord var min dag helt perfekt!

Nu ikväll ska vi bara ta det lugnt. Känns som att jag börjar få svårt att andas igen, och behöver nog vila och hoppas på att allt känns bättre i morgon igen!

15 Mars

Helgen som gick var utan tvekan underbar! I lördags firade vi pappa på Cats, med supergod mat och min fantastiska familj. Efteråt åkte vi hem till mamma o pappa och tittade på Melodifestivalen och hade mys. Killarna drack lite (andra drack mer) och lyssnade på musik. Det var en underbar kväll. Tack!
Resten av helgen var lugn och skön, precis vad som behövdes!

Idag har vi passat Teddys pappas son Tirian. Både jag och Teddy har legat på golvet o krälat, allt för att hålla honom nöjd! Vi var även ute och gick en runda, alla tre o Kenzo. Tirian somnade i vagnen efter att jag klappat honom lite på kinden. ÅH, gissa vad jag längtade efter? VÅR bebis!!!
Jag längtar så hiiimla mycke nu! Igårkväll när jag låg på soffan kunde man se hur hela magen rörde sig, och precis var hon sparkade!

Snart ska vi äta lite, sen blir det mys hela kvällen. Jag lär inte kunna somna eftersom jag nyss powernappade på soffan :)

Äntligen helg

Yes, nu är helgen äntligen kommen! Det är inte på länge som jag längtat såhär mycket. Innan har i stort sett varjedag känts likadan för mig, eftersom jag och Teddy bara varit hemma nu i snart tre månader tillsammans. Men denna veckan har han jobbat varje natt mellan 5 på eftermiddagen och sju på morgonen. Så jag har träffat honom max två timmar om dagen! Och dom två timmarna har inte varit timmar av glädje, snarare timmar av surhet till max! Det är väl självklart att han varit trött, men jag tycker inte att det ska behöva gå ut över mig, inte varje dag iallafall. Och speciellt inte eftersom att han någon morgon kommit hem och bett om ursäkt för att han varit sur dagen innan, men för att sen vakna upp på exakt samma humör som innan. Detta har självklart inte varit lönt att ta upp, eftersom något som liknat helvetet då brakat lös!
Men, nu är det iallafall helg, och jag hoppas att den kommer bli bättre! Ikväll ska vi bara vara hemma och ta det lugnt, äta och umgås. Imorgonkväll ska vi till Cats för att fira min älskade pappa som fyller år! Jag är så glad att han valt att inte fira med något stort kalas, utan bara med familjen med respektive. Jag älskar att umgås med min familj, som är det bästa i hela världen! Ingen eller inget får mig att må så bra, och känna mig så trygg som dom får. Jag älskar er, allihop ♥


Nu ska jag fortsätta att kolla på kläder på olika hemsidor, och drömma om alla fantastiska plagg jag vill ha, men inte har råd med just nu! Jag vill ha tunikor och blusar i alla olika material och färger. Jag vill att det ska bli vår och värme! Om lite mer än 14 veckor är ju bebis beräknad att komma, och jag längtar mer för varje dag som går. Det känns helt ofattbart att det är så kort tid kvar!

Vecka 25

Vecka 25

Kroppen: Placeringen av livmodern är vid denna tidpunkt ungefär 2-3 fingerbredder ovanför naveln. Barnmorskan mäter magens mått på ett speciellt sätt som kallas symfys-fundus mått. Man mäter det från blygdbenets topp upp till livmoderns övre del. Siffran skrivs upp och bildar sedan en alldeles egen tillväxtkurva. Vid den här tidpunkten är det vanligt att man får höra barnets hjärtljud på barnmorskemottagningen för första gången, genom en apparat som gör att ljudet hörs i hela rummet. Barnets puls ligger omkring 150 och hjärtljudet låter som en galopperande häst. Man mäter även sitthöjden på barnet, genom att mäta avståndet och blygbenet och övre delen av livmodern.
Om du oroar dig inför förlossningen är det dags att börja fundera över hur du kan förbereda dig och vilken hjälp du vill ha. Som partner till en gravid kvinna börjar graviditeten också bli mer påtaglig. Vissa kan känna av liknande symtom som kvinnan har haft, till exempel illamående och viktuppgång.
Blivande föräldrar kan börja fundera över om man vill gå någon föräldrakurs och eventuellt anmäla sig till det.

Barnet: De flesta av barnets organ är färdigutvecklade vid denna tidpunkt och barnet kan nu överleva om det skulle födas. För tidigt födda barn har emellertid svårt att hålla värmen och lungorna är långt ifrån färdigutvecklade. Könsorganen för både pojkar och flickor är färdigutvecklade och barnet kan knyta sina händer och få tag på sina fötter.

Vecka 25 + 2 dagar


Ooooont

Godmorgon världen!
I natt har jag sovit förbannat jävla dåligt. Jag har så fruktansvärt ont i ryggslutet att jag inte vet vart jag ska ta vägen!? Varje gång jag har vänt mig har jag vaknat. Någongång vaknade jag av att jag SNYFTADE så ont jag hade. Det är sjukt, (foglossning?) Amanda fick smörja in mig med Zon innan vi somnade, men det verkar inte hjälpa.. I förgår natt sov jag också jätte dåligt. Kenzo (som aldrig annars sover i sängen) sov hos mig HELA natten. Han låg på mig, brevid mig, under mig. Ja, överallt. Han låg med huvudet på mitt huvud, och sov. Två gånger trillade han även av sängen, bebiis!! Det var så himla mysigt att jag låg ihopkrupen för att han skulle ligga kvar. Jag var tvungen att hålla honom i tassen, annars krafsade han på mig, och lät mig inte vara. Haha. Han är mer människa än hund den!

Teddan han har ju jobbat nu i två nätter, och det känns inte alls bra. Jag har ju vant mig vid att han är hemma hos mig varje kväll och natt. Nu åker han vid 5 på eftermiddagen och kommer hem sju på morgonen. Usch, jag hatar att sova utan honom.. Men, pengar rullar in. Det är det vi verkligen behöver just nu!


Förövrigt känner jag mig lite piggare på livet nu.. Igår var jag i mitt esse, och städade hela huset! Jag var så jäkla nöjd med mig själv att jag äntligen tog tag i det! När jag väl gick o la mig igårkväll kändes allt mycket bättre, och lite renare :)
Fattar egentligen inte vad jag gör uppe nu.. Har varit uppe sen sju, utan att kunna sova. Mina ögon går i kors, och kroppen skriker SOOOV!

 

Förresten, idag går jag in i vecka TJUGOFEM! Jag fattar inte vart tiden har tagit vägen. Nu är det 15 veckor kvar till beräknad BF, och jag har en miljon saker jag hade behövt hinna med innan.


I slutet av helgen

Sitter nu uppe i min och Teddys säng helt ensam. Teddy jobbar för första gången på nästan tre månader nu, men inte på sitt vanliga jobb. Han jobbar med Pierre, på de nya Ikea som byggs i Helsingborg. Det känns inte alls bra att gå till sängs ensam. Men Kenzo bebis håller mig sällskap, som tur är. Jag är så himla rädd när jag är ensam! Usch. Så nu har jag dubbelkollat alla dörrar och lås, släkt och lagt mig. Idag är jag väldigt trött, så jag hoppas kunna somna i någerlunda tid! Teddy kommer väl vara hemma någon gång vid sex- sju imorgonbitti. Saknar min baby!


Trots att vi går mot ljusare tider nu, känner jag mig ändå deppig. Jag är nere i en svacka. Ingenting är roligt, och helst av allt hade jag bara velat sticka någonstans tills allt känns bättre! Igårkväll var vi ute och körde, och jag såg en massa människor som var på väg mot fester, och folk som stod ute på sina balkonger och liknande. Jag ville också! Jag har inte varit full sedan i somras nu, och inte träffat folk på likalänge.. Jo, klart jag har, men inte festat på evigheter. Jag var så trött på det i somras, men nu saknar jag det. Så är det alltid, när man inte kan vill man, och när man kan vill man inte. Jag i ett nötskal. Men jag vet att jag har en underbar tid framför mig, och skulle absolut inte vilja byta den mot något!!

Imorgon ska jag nog träffa Janina, som är hemma på en Sverige vistelse för första gången på ett halvår! Det var så underbart skönt att träffas i torsdags, och jag längtar tills i morgon! Då är det bara du och jag älskling, och vi ska prata om allt, laga mat och bara ha det underbart! Du är en stjärna!


4 Mars

Började dagen med tv o mys i sängen, för att fortsätta den i samma mysstuk med Lindha och lilla Amanda. Var ute och gick en lååång runda. Mina öron var som is, och min kondis som en 90 årings. Nästan pinsamt hur jobbigt det är att röra på sig. Ha koll på Kenzo samtidigt, och prata utan att dö av flås. Yes, det är på tiden att jag börjar röra mig nu, om jag överhuvudtaget ska överleva en kommande förlossning! Måste måste måste träna.
Efter promenaden gick vi hem till mig och fikade. Amanda är inte alls som de barn vi brukar omges med. Jag är heeelt förvånad över hur lugn ett barn kan vara! Håller tummarna för att vi får en sådan myspella. Lite fart och fläkt är förståss underbart, men bara att kunna sitta ner i 20 minuter utan att vara uppe o springa o jaga bebis var nytt :)

Nu ska vi äta, sedan bege oss till Jaktlund/ Jönsson för kvällsmys, med en liiiite livligare busunge, som jag tycker är helt underbar, precis som sin fantastiska mamma, min favorit mamma :) ♥

Imorgon hoppas jag på att kunna bege mig till Malmö tillsammans med baby, för lite Villamässa och mys :)

You've got the love

Sometimes I feel like throwing my hands up in the air
I know I can count on you
Sometimes I feel like saying "Lord I just don't care"
But you've got the love I need To see me through

Sometimes it seems that the going is just too rough
And things go wrong no matter what I do
Now and then it seems that life is just too much
But you've got the love I need to see me through

When food is gone you are my daily meal
When friends are gone I know my savior's love is real
Your love is real


Jag vill så mycket!

Även idag har vädret varit helt underbart! Att få solen i ögonen när man kommer ut var längesedan. Men idag har solen varit framme i stort sett hela dagen! Underbart. Snön töar och gatorna är torra, det gillas!

Har varit hemma hos mamma och pappa i några timmar idag. Mamma hade rotat fram massa barnkläder som vi hade när vi var små! Jag blev helt nostalgisk när jag såg alla de små kläderna, och kom ihåg när jag haft en del utav dem. Jag hittade några underbart söta klänningar, mössor, byxor och tröjor som fick följa med hem! Redan nu har vi kläder så det heter duga. Men jag tror aldrig man kan få för mycket kläder!

Nu sitter jag hemma i soffan, mätt i magen och trött. Kollar runt lite här på datorn, och kommer på en massa som jag vill göra om här hemma. Jag vill göra om i sovrummet NU! Vill ha engärgade väggar, nya gardiner, lampor blommor, textilier mm. Jag vill göra om allt! Jag vill ha ett romantiskt mysigt inrett sovrum i ljusa varma fäger. Jag vill ha gardiner bakom sängen! Aaah. Och så vill jag börja göra om i det blivande bebisrummet!
Ge mig en massa pengar NU!

Felmeddelande

Jag ber om ursäkt för det tidigare inlägget, där jag klagade på vädret. Det är ju fantastiskt fint ute, och inte alls lika kallt som det ser ut! Även Tyringe är nu dränkt i solsken, och snart kommer mitt solsken Amanda hit o fikar. Med sig har hon Jessica!

2 Mars

Alla är helt hypade över solen som har lyckats titta fram mellan molnen idag! Inte jag. Visst, de stunder den faktiskt tittar fram är ju självklart underbara, men resten då? Då den gömmer sig som vanligt? Eller, de är kanske bara i Tyringe den inte skiner lika mycket som på andra ställen? Jag tycker fortfarande det är för kallt och ruggigt ute, men håller tummarna för att vindarna snart ska vända, och bjuda på riktig, härlig grönskande vår!

Idag vaknade jag och Teddy vid tio tiden, av en pipig hund. Han väckte oss redan vid 7, men då lyckades vi tack o lov, somna om! Så, morgonen spenderades vaken, i sängen, tittandes på tv! Det är verkligen mysigt att vara vaken innan tolv! Ska nog fortsätta så, om jag orkar.

Natten har varit jobbig. Varje gång jag går och lägger mig får jag problem med att andas. Andas jag genom näsan känns de som att jag ska dö. Och andas jag genom munnen blir den så trorr att jag vaknar i panik. Att jag sedan har en sprallig liten gräshoppa i magen gör det inte lättare att somna! Hon håller mig vaken med sina kullerbyttor halva nätterna! Jag veeeet, jag veeet, det är absolut roligast att vara uppe sent och hålla låda. Undra vad det säger om framtiden!? Haha, jag håller tummarna på att bebis är lika trött som mamma sin!


Inuti mitt huvud

Som jag skrev igår är det nu fyra månader kvar till beräknad förlossning. Jag kan inte riktigt förstå och komma ihåg vart tiden har tagit vägen. Det känns som att det var igår jag upptäckte det starka blåa plusset på graviditetsstickan. Då alla mina tankar försvann rätt ut i ingenstans, och kvar lämnades ett eko, och ett stort frågetecken. Jaha, vad händer nu? Vad gör jag nu? Tankar som är jag verkligen redo. Är Teddy redo? Klarar vi av vad som komma kan? Jag var 19 när jag plussade. Nu är jag 20, men inte ett dugg klokare. Länge kändes det som att ingenting hände inuti mig. Men nu, fem månader senare börjar saker och ting verkligen uppenbara sig. Min mage växer som ogräs. Jag börjar känna mig tung och otymplig. Jag klär inte alls lika bra i mina gamla vanliga kläder längre. Nu har jag istället en kula på magen, som tycks vara det enda jag kan fokusera på. Ungefär 500 gånger om dagen drar jag handen längs med magen för att känna efter om den fortfarande finns där, om allt känns okej, om jag känner en spark mm. Saker som jag inte trodde jag skulle känna på många år känner jag här och nu. Detta är min verklighet. Mycket kan tyckas komma ut negativt, men så är det inte alls menat. Att jag inte längre ser likadan ut i mina kläder fattar väl vem som, om minst inte jag själv. Vad förväntar man sig när man är gravid i femte månaden liksom? Som läget är just nu trivs jag med att vara gravid. Förutom möjligen när jag ska sova. Då känner jag mig lite som en valross på land, när jag inte riktigt hittar ett bekvämt sovläge. Ligger jag på mage känns de som att jag är en gungbräda, ligger jag på rygg får jag inte luft, och ligger jag på sidan, ja då ligger jag på sidan. Sidan är det enda som funkar någerlunda. Jag är lite sugen på att införskaffa en såkallad "gravidkudde". En lite längre kudde som man kan ligga o krama och lägga benet om, (Teddy får lite panik när han försöker sova och jag slänger upp både ben o armar på honom)

Mycket finns att fundera på. Påtok för mycket enligt mig själv. Något roligt jag nu börjat fundera på på allvar är hur jag vill inreda barnrummet. Jag är så sugen på någon gammelrosa nyans. Idag har jag kollat runt på lite hemsidor och fått inspiration. Innan var jag helt hundra på att jag ville ha en randig vägg med olika rosa nyanser, sedan resten av väggarna vita, men nu vet jag inte längre. Fondväggar tycks smyga sig in i stort sett överallt. Funderar starkt på en kall gammelrosa färg i hela rummet, sedan vit inredning. Enkelt och snyggt. Vår prinsessa ska ha det bästa! Jag är inte mycket för massa rosa "prinsessakläder med my little ponys" på, men ett rum i rosa känner jag starkt för. Någon som har tips på någon bra hemsida med barnrums inspiration?

Förlossningen är något annat jag alltid funderat mycket på. Jag har alltid varit livrädd, verkligen livrädd för det. Tanken på att förlossning har jag kopplat ihop med döden. Usch och fy, jag längtar ju inte direkt tills dess att jag ligger med särade ben och en stark lampa lysande i mina nedre privata regioner, skrikande med svetten rinnande från pannan. Men tanken på det gör mig just nu, inte lika rädd som innan. Kvinnor har ju gjort det i årtusende, så varför skulle inte jag klara det då? Min smärtgräns är kanske inte den högsta, men bita ihop, det kan jag, och det tänker jag göra. Med hjälp av en herrans massa bedövning och lite stöd från min älskade Teddy ska väl även jag lyckas genomlida en förlossning, även om det inte är det jag ser fram emot allra mest!


En liten bild kommer nedan. I morgon går jag in i vecka 24. VECKA TJUGOFYRA. Skjut mig.



Uppdatering

Mina muffins blev bra, men jag tyckte dom var lite torra, så jag pregade i en extra dumle, en extra sockerbit, en marabou bit och chokladsås, DÅ blev dom saftiga och goda! Nästa gång ska jag dock minska kakao mängden..
Kenzo gillade också muffinsen, den lilla tjuven. När dom stod på spisen och vi kollade hockeyn så passade han på att hoppa upp och ta en, smaskens!

Idag är det föresten exakt fyra månader kvar till 28 juni. Helt galet eller helt galet?! Jag blir nervös. Jag ska FORTSÄTTA växa i fyra månader till. Suck, jag som känner mig heavy redan nu, och har svårt att andas med BH på.. Aja, kvinnor har gjort det i flera tusen år, varför skulle inte jag klara det? :)

Nu ska jag gå till soffan och min kaffekopp igen, för att fortsätta kolla hockeyn som är FÖRBANNAT spännande. Mina nerver är INTE gjorda av stål längre!

Ljuvliga stund

Hela mitt hem luktar ljuvligt! Äntligen har jag fått tummarna ur r*ven och bakat de underbara amerikanska chokladmuffinsen jag visade i förra inlägget! Dom står nya och varma på en plåt ovanpå ugnen och skriker: ÄÄÄÄT MIG!!! Dom får bli kvällens fika medans vi kollar guldmatchen i hockey mellan USA och Canada!
Idag är ju sista dagen med OS, vilket känns väldigt tråkigt. Jag har kommit att älska de där sena nätterna och tidiga morgnarna fullspäckade med sport av alla dess slag! Nu återgår allt till det normala igen. Jag hatar det normala och vardagliga. I takt med att snön smälter och graderna blir varmare och varmare återgår allt till just det, det normala. Det innebär i mitt fall att jag snart kommer spendera nätterna utan Teddy vid min sida, då han snart kommer börja jobba igen. Usch, jag vill inte. Samtidigt som jag längtar efter värmen och våren. Idag när jag var ute och såg att gatorna faktiskt var torra på dess ställen, och inte täckta med snö, blev en del av mig väldigt lycklig! Nu kommer tiden flyga iväg och snart ser vi massor med grönt på träden, i stället för vitt. Visst är det underbart!?


Amerikanska chokladmuffins med dumle och sockerbitar

 

6 portioner
Stora formar, 6 st/plåt

4 dl vetemjöl
1 3/4 dl socker
4 tsk bakpulver
2 tsk vaniljsocker
2 krm salt
1 dl kakao
1 ägg
3 dl mjölk
1 dl olja
Dumlekolor (antal efter smak)
”Sockerbitar” (godiset) ca 1/muffin
Sätt ugnen på 175°C. Blanda samman mjöl, socker, bakpulver, vaniljsocker, salt och kakao. Rör om och blanda väl. Vispa ihop ägg, mjölk och olja i ca 1 min med elvisp. Rör ner äggvispet i mjölblandningen. Rör till en jämn smet. Fördela smeten i en smord muffinsplåt eller i pappersformar för Amerikanska muffins. Dela på dumlekolorna och sockerbitarna. Fyll formarna till lite mer än hälften och lägg i dumlen. Fyll formarna med resten av smeten och tryck sedan försiktigt ner sockerbitarna. (dessa kommer sen smälta och bli krispiga på toppen). Grädda 20-25 min i mitten av ugnen.


V 22





Nu är jag i vecka 22. På tisdag går jag in i vecka 23. Inte klokt vad tiden går fort. Nu har jag liksom gått mer än halva tiden. Det känns som att jag fick veta för bara några veckor sedan att vårat liv skulle förändras totalt. Det var en tid då jag var osäker och rädd. Skulle jag verkligen klara av det? Skulle jag och Teddy klara av det, tillsammans? Nu är alla mina tvivel borta, och jag längtar mer än någonsin. Allt känns så spännande, så nytt. Jag längtar till sommaren, till Juni, då vi ska bli föräldrar. Sug på den!


Min andra hälft, mitt allt.

Jag önskar att alla i min omgivning kunde förstå hur mycket ens humör verkligen pendlar när man är gravid. Jag önskar att jag kunde förklara för Teddy att de vansinnesutbrott jag får på honom inte alls provoceras fram utav honom. Nu sitter jag i soffan hemma, och Teddy är ute och går med Kenzo. Han ville att jag skulle följa med, men som vanligt är jag absolut inte sugen på att klä på mig vinterjackan och de tjocka stövlarna för att fightas med snön. Direkt han gått utanför dörren fick jag en klump i magen. Jag är verkligen hemsk ibland. Jag vill INTE vara hemsk och otrevlig. Jag vill vara glad och lycklig och älska varje liten del av dagen, varje dag. De allra flesta dagarna gör jag faktiskt det, men sen kommer de tillfällena då allt han gör och säger är så fel det kan bli, trots att det egentligen inte är det! Jag blir så förbannad att jag vill skrika och gråta på en och samma gång. Efter ett par minuter kommer jag på mig själv, men då är det för sent. Om jag helt plötsligt ändrar mig, känner jag mig som en skitzofren person. Då är det helt enkelt bättre att fortsätta på samma "gnällig jävla kärring" spår. Usch, jag hatar horomonsvängningar. Tänk er riktig jävla PMS, gånger 10.

Jag älskar ju Teddy mer än något annat på denna jord. Han är allt jag någonsin drömt om, och aldrig trott att jag skulle få uppleva. Min älskade knasboll, du är bäst! Förstår du det?! Min kärlek till dig är starkare än något annat. Vi är så fruktansvärt bra tillsammans, visst är vi!?

Nu önskar jag att Teddy bara skulle råka gå in på min blogg och läsa allt detta, för jag är för feg för att säga det till honom idag. Men jag är alltid hemlighetsfull när det gäller min blogg, för på någotvis tycker jag nästan det är pinsamt, en del av de grejerna jag skriver här i, trots att jag berättar precis samma saker för honom i verkliga livet.


Inte gör det saken bättre att jag sitter och lyssnar på den nya versionen av We are the world och New York av Paloma Faith. Inte klokt vad allt gör mig känslomässigt svag just nu.

 

Jag älskar dig, Teddy Ekman.
Min andra hälft, mitt allt ♥


Aktivitet

De senaste dagarna har det varit full aktivitet i min lilla mage, som inte längre är så liten. Den är inte jättestor, men den syns, definitivt! Det är de mysigaste som finns, att känna hur de växer och förändrars varje dag. Jag älskar det. Att min lilla prinsessa lever livet där inne är också underbart. Det känns ungefär som 1 miljon fjärilar. Så himla mysigt.

Har handlat ännu mer kläder till henne nu. Får hem lite varjedag nästan. Det är så kul att handla bebiskläder, att jag glömmer bort/struntar i allt jag egentligen hade behövt. Teddy klagade på att mina tröjor börjar bli för små, så att varje tröja putar ut istället för att följa magen hela vägen ner som dom egentligen ska göra. Men strunt i det.
Jag har iallafall fått hem en mammatunika från HM, super fin! Och en ljusrosa volangklänning, också från HM. Så lite saker har jag med fått :) hihi.

Inatt var vi uppe o kollade Hockey. Först var jag pessimistisk som fan, men sen när vi väl satt i soffan med varsin kaffe kopp, morötter o dip o godis var det jättemysigt! Jag älskar OS. Så himla skönt att veta att det alltid finns något att kolla på! Jag somnade visserligen framåt slutet, men de var mysigt ändå.
Idag har mamma varit här o hälsat på. Jag älskar min familj så himla mycket, och varje gång jag träffar dom bubblar det inom mig. Dom är verkligen bäst ♥

Världens lyckligaste!

Idag har vi varit på könsultraljud igen, och fått det bekräftat: inuti mig växer en liten prinsessa :)
Trots att vi var 99 % säkra innan så känns det skönt att nu veta säkert. Jag är så otroligt glad, och nervös. Tänk om hon blir som sin mor- envis och revolutionär? Gud, just nu vågar jag inte ens tänka så, jag är för lycklig.

Jag älskar mitt liv!

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0