iimse

Som jag skrev igår är det nu fyra månader kvar till beräknad förlossning. Jag kan inte riktigt förstå och komma ihåg vart tiden har tagit vägen. Det känns som att det var igår jag upptäckte det starka blåa plusset på graviditetsstickan. Då alla mina tankar försvann rätt ut i ingenstans, och kvar lämnades ett eko, och ett stort frågetecken. Jaha, vad händer nu? Vad gör jag nu? Tankar som är jag verkligen redo. Är Teddy redo? Klarar vi av vad som komma kan? Jag var 19 när jag plussade. Nu är jag 20, men inte ett dugg klokare. Länge kändes det som att ingenting hände inuti mig. Men nu, fem månader senare börjar saker och ting verkligen uppenbara sig. Min mage växer som ogräs. Jag börjar känna mig tung och otymplig. Jag klär inte alls lika bra i mina gamla vanliga kläder längre. Nu har jag istället en kula på magen, som tycks vara det enda jag kan fokusera på. Ungefär 500 gånger om dagen drar jag handen längs med magen för att känna efter om den fortfarande finns där, om allt känns okej, om jag känner en spark mm. Saker som jag inte trodde jag skulle känna på många år känner jag här och nu. Detta är min verklighet. Mycket kan tyckas komma ut negativt, men så är det inte alls menat. Att jag inte längre ser likadan ut i mina kläder fattar väl vem som, om minst inte jag själv. Vad förväntar man sig när man är gravid i femte månaden liksom? Som läget är just nu trivs jag med att vara gravid. Förutom möjligen när jag ska sova. Då känner jag mig lite som en valross på land, när jag inte riktigt hittar ett bekvämt sovläge. Ligger jag på mage känns de som att jag är en gungbräda, ligger jag på rygg får jag inte luft, och ligger jag på sidan, ja då ligger jag på sidan. Sidan är det enda som funkar någerlunda. Jag är lite sugen på att införskaffa en såkallad "gravidkudde". En lite längre kudde som man kan ligga o krama och lägga benet om, (Teddy får lite panik när han försöker sova och jag slänger upp både ben o armar på honom)

Mycket finns att fundera på. Påtok för mycket enligt mig själv. Något roligt jag nu börjat fundera på på allvar är hur jag vill inreda barnrummet. Jag är så sugen på någon gammelrosa nyans. Idag har jag kollat runt på lite hemsidor och fått inspiration. Innan var jag helt hundra på att jag ville ha en randig vägg med olika rosa nyanser, sedan resten av väggarna vita, men nu vet jag inte längre. Fondväggar tycks smyga sig in i stort sett överallt. Funderar starkt på en kall gammelrosa färg i hela rummet, sedan vit inredning. Enkelt och snyggt. Vår prinsessa ska ha det bästa! Jag är inte mycket för massa rosa "prinsessakläder med my little ponys" på, men ett rum i rosa känner jag starkt för. Någon som har tips på någon bra hemsida med barnrums inspiration?

Förlossningen är något annat jag alltid funderat mycket på. Jag har alltid varit livrädd, verkligen livrädd för det. Tanken på att förlossning har jag kopplat ihop med döden. Usch och fy, jag längtar ju inte direkt tills dess att jag ligger med särade ben och en stark lampa lysande i mina nedre privata regioner, skrikande med svetten rinnande från pannan. Men tanken på det gör mig just nu, inte lika rädd som innan. Kvinnor har ju gjort det i årtusende, så varför skulle inte jag klara det då? Min smärtgräns är kanske inte den högsta, men bita ihop, det kan jag, och det tänker jag göra. Med hjälp av en herrans massa bedövning och lite stöd från min älskade Teddy ska väl även jag lyckas genomlida en förlossning, även om det inte är det jag ser fram emot allra mest!


En liten bild kommer nedan. I morgon går jag in i vecka 24. VECKA TJUGOFYRA. Skjut mig.