iimse

Trots att jag inte nått det slutliga datumet 28 juni är jag gråtfärdig. Jag har så ont och får knappt sova. Idag har jag haft ont i stort sett hela dagen. Värmekudden är min stora räddning just nu. Om jag inte har den klistrad på magen gör det på tok för ont. När jag får så ont blir jag livrädd och tänker snälla smärta försvinn försvinn försvinn. Hur ska det då bli sen, när smärtan inte försvinner? Usch, jag skrämmer bara upp mig själv. Tänk om jag ska behöva gå 2 veckor över tiden nu också? Nej, jag vägrar. Om det fortsätter såhär kommer jag ju aldrig orka med en förlossning. Jag är ju helt slut i huvudet. Folk kan prata med mig, men jag hör inte vad dom säger. Detta är inte hälsosamt.


Dagen idag har jag spenderat på soffan och ståendes. Jag kan inte ligga ner någon längre tid för då får jag för ont, så då går jag upp och går lite, sen gör de ont, då sätter jag mig, sen går jag, sen ligger jag. Jag är rädd för den kommande natten, då jag är ensam igen. Jag vill inte vara ensam nu.