iimse

Inatt har jag sovit som en prinsessa. En tjock sådan, men vadå? Det är verkligen jobbigt med en tjock mage. Jag förstår inte hur man fixar leva såhär alltid. Tänk er de gamla gubbarna med en stenhård, perfekt rund kula på magen, alltid! En ölmage. Hur fan orkar man? Jag måste stödja magen om jag ska kunna ligga på sidan nu, annars gör det fruktansvärt ont. Känns som att alla organ i magen trycks ihop och blir en enda stor klump. Jag längtar verkligen tills graviditeten är över. Jag trivs inte såhär alls. Alla säger att gravida är så vackra. Jo, alla andra gravida, men inte jag. Jag är bara otymplig, går som en anka och svettas. Jag klarar inte att göra någonting utan att svettas. Fy vad skönt de ska bli sen. Då ska jag försöka komma i form igen. I bättre form än jag var innan. Jag längtar efter att kunna ha jeans och en fin tröja, utan en mage som putar och gör att vad man än sätter på sig, så ser man skit löjlig ut, varenda jäkla tröja putar ju ut vid magslutet.


Idag mår jag iallafall bra. Jag är på gott humör och har inte så värst ont. Jag har fått sova ut. Jag blir en helt ny människa när det händer. Jag har druckit två koppar kaffe redan, kollat en massa saker på datorn och bara varit. Mina stunder på morgonen är faktiskt rätt så sköna. Jag kan göra vad jag vill, Teddy sover och Kenzo är lugn. Helt underbart! Jag funderar på att ta ett varv med dammsugaren, och kanske dammtorka av här hemma.. Nu har jag varit slapp i några dagar, inte gjort något vettigt.. Ska nog grundmåla bebis rum sen med.. Det är ju egentligen ingen brådska med rummet, eftersom hon kommer sova inne hos oss den första tiden, men de hade varit skönt att kunna samla alla sakerna på ett ställe, och veta att dom finns där. Nu förvaras de mesta i påsar lite här o där. Jag vill ha ordning!


Carro var så gullig att räkna ut att som mest har jag 19 dagar kvar som gravid. Sen får de sätta igång mig. 19 dagar är egentligen ingenting, men i väntans tider känns det som en evighet. Men, 19 dagar av mitt liv ska jag väl orka? I värsta fall? Om max 19 dagar kommer jag vara mamma :) Helt galet!

Galet galet galet. Läs S E X    D A G A R ! ! !
Sex dagar är inte mycke, men hon får gärna komma nu! Inte på natten när Teddy inte är hemma, men på dagen får de gärna sätta igång. Så säger jag nu, men när jag får ont vill jag bara att det ska försvinna, likadant varje gång. Jag är nog inte så smärttålig. Ajajaj...

Idag är det ingen bra dag. Jag somnade vid 6 i morse, sen vaknade jag vid elva av att telefonen ringde. Det var mamma, min älskade lilla Loppa har kört och vält, och fått gräsklipparen över sig på sommarjobbet. Jag är extremt känslig för allt som innebär att mina nära o kära inte mår bra. Amanda som är mitt allt. Men hon mår bra, för hon är en kämpe! Vill hälsa på henne sen ikväll! Och inte nog med att hon ska behöva ha ont nu, Kenzo, våran satans hund tuggade isönder hennes mobil igårkväll. Jag är så förbannat trött på honom. Vi va borta i 5 minuter och under den tiden hoppar hon upp på köksön, tar mobilen och bär ut den i sin korg och tuggar isönder den. Vi hade precis varit ute och gått med honom med. Jag oooorkar inte! Någon som har ett tips på vad fan man kan göra åt en hund som tuggar i sönder precis allt om man inte plockar undan varenda liten pinal?

Trots att jag inte nått det slutliga datumet 28 juni är jag gråtfärdig. Jag har så ont och får knappt sova. Idag har jag haft ont i stort sett hela dagen. Värmekudden är min stora räddning just nu. Om jag inte har den klistrad på magen gör det på tok för ont. När jag får så ont blir jag livrädd och tänker snälla smärta försvinn försvinn försvinn. Hur ska det då bli sen, när smärtan inte försvinner? Usch, jag skrämmer bara upp mig själv. Tänk om jag ska behöva gå 2 veckor över tiden nu också? Nej, jag vägrar. Om det fortsätter såhär kommer jag ju aldrig orka med en förlossning. Jag är ju helt slut i huvudet. Folk kan prata med mig, men jag hör inte vad dom säger. Detta är inte hälsosamt.


Dagen idag har jag spenderat på soffan och ståendes. Jag kan inte ligga ner någon längre tid för då får jag för ont, så då går jag upp och går lite, sen gör de ont, då sätter jag mig, sen går jag, sen ligger jag. Jag är rädd för den kommande natten, då jag är ensam igen. Jag vill inte vara ensam nu.

Nu flyger dagarna förbi, tycker jag i efterhand. När jag väl är där vill jag ibland bara gråta. Nu har jag ont nästan konstant, jag sover nästan ingenting. Jag bara väntar. Jag lever i min dimma. Väck mig! Jag vill ha våran bebis här nu! Jag vill inte gå över tiden. Jag vill inte gå såhär en dag till, tjock och äcklig. Folk som saknar att vara gravid efter de fött måste ha något som inte är helt hundra i skallen? Jag trivs inte alls såhär. Vad jag än sätter på mig liknar tält. Jag välter glas och koppar med magen när jag reser mig från bord, jag klarar aldrig att vara ren en hel dag, mm. Så ser det ut för mig just nu. Finns det någon som är avundsjuk? Nej, jag tänkte väl det.

De senaste dagarna har jag iallafall omgett mig med folk jag älskar och trivs med. Jag har hunnit shoppa lite bebissaker och hunnit med mycke hemma. Nu de sista dagarna innan förlossningen hoppas jag kunna hinna med och få vila lite. Jag vill verkligen få vila.

Nu sticker jag och Teddyälskling till Carro o Pierre. Vi har förövrigt spenderat dagen i Halmstad! Love it!

Usch som jag mår. Mår illa till och från. Har superstarka sammandragningar/ förvärkar hela tiden.. Ont har jag. Och jag är ensam igen. Teddy var tvungen att åka till Danmark, men han trodde inte det blev något jobb alls, dom var bara tvuuuungna att åka dit OM det blev något jobb. Fyfan vad jag hatar hans jobb.. Ååååååh nu gör det sådär förbannat ont igen.. Jag ska värma värmekudden sen ska jag försöka sova. Jag vet hur det kommer bli, ingen sömn, eller, minimalt med sömn. Imorgon ska jag iallafall träffa älskade Johanna och Angelica i stan. Kanske sista gången utan bebis? Hoppas hoppas hoppas!!!

Fyfaaaaaan vilken natt jag har haft! Det värsta av allt är att jag fick gå igenom den ensam. Började med lite molande "mensvärk" men övergick till fruktansvärd smärta. Jag satt i fåtöljen i vårat sovrum och grät, jag trodde jag skulle dö. Smärtan kom och gick. Ibland höll den i sig i 5 minuter, ibland 2. Sen va jag lite smärtfri, sen kom den igen. Förvärkar. Då går mina tankar till riktiga värkar. Usch. Alvedonen hjälpte inte ens inatt, som den brukar göra annars. Men nu idag känner jag mig som "vanligt". Har mycket sammandragningar, men inget jag inte står ut med. Det är 12 dagar kvar till beräknad förlossning idag. 12 dagar. Om jag ska må och känna mig såhär varje natt i 12 dagar eller mer kommer jag gå under. Det måste vara både fysiskt och psykist omöjligt.

Fy vad jag känner mig dålig nu. Men jag tror att om jag inte varit helt ensam inatt hade jag inte upplevt det riktigt lika hemskt som jag faktiskt gjorde. Att vara ensam och ha ont är ibland det värsta jag vet, jag känner mig verkligen hjälplös. Och med Teddy i Danmark varje natt blir det ju så. Han måste jobba, och jag får vara hemma.


Igår städade jag klart huset. Så nu är både ovan och nedanvåning skinande rent. Bebis kan komma nu. Jag monterade ihop hennes spjälsäng och bäddade. När jag hade ont inatt satt jag och tittade på den, det gav mig lite styrka. För trots allt så kommer det ju något gott ur det hela. Jag längtar tills det är över nu!

Nu går jag in i vecka 39. Helt galet!!! Idag har jag haft så mycket känningar att jag behövt vika mig dubbel emellanåt. Men det är roligt, för man känner att något håller på att hända där inne, hon förbereder sig för ankomst! Som jag längtar!
Jag har varit så flitig idag! Har städat nedanvåningen, skrubbat panel, tvättat, putsat fönster mm. När jag dammsög sofforna blev magen stenhård. Om inte min dag och dagsaktiviteter sätter igång förlossningen ska jag ligga platt på rygg fram till förlossningen. Då är det fan omöjligt att något funkar för att sätta igång en förlossning. Haha. Jag kommer inte kunna hålla det, de vet jag, men ändå. Ska snart krypa till sängs. Har renbäddat sängen. Ska bara hänga lite tvätt först. Imorgon ska jag städa ovanvåningen, sen ska vi sätta ihop spjälsängen och bådda den fint :) ♥


Dessa väskorna beställde jag och Teddy på Junkyard. Istället för fula och svindyra skötväskor ska vi ha dessa :)

 

Jag har världens bästa pojkvän. Mitt hjärta slår extra hårt bara jag tänker på honom. Vi ska snart få barn tillsammans. Vi ska bli en familj och leva lyckliga tillsammans i resten av våra liv. Vår dotter kommer bli den finaste prinsessan i hela världen. Jag är verkligen lyckligt lottad, och ska ta till vara på varenda sekund tillsammans med mina älsklingar. Jag ska älska dom, och vårda dom resten av mitt liv.

Idag är det två veckor kvar. Puh, inte lång tid! Från alla dessa hundra dagar fram till 14 dagar, det har gått så himla fort! Det får gärna vara över nu. För fy så ont jag har. Kunde inte sova alls i morse, så jag gick upp, tog två alvedon pga värken och förskte vila, men jag kunde inte ens ligga ner. Så jäkla ont. När de värsta försvann satt jag igång med att dammsuga och städa köket. Dammsög ryamattan i tv-rummet som fan, bara för att få igång det hela lite mer, och det funkade. Sammandragningarna blev jättestarka! Tror jag ska putsa fönstrena snart med! Kanske klippa gräset!? Puh, nu jäklar vill jag föda barn!

Guuud, jag vill inte gå runt såhär längre. Jag är trött på magen, trött på att ha ont och trött på allt. Nu vill jag att bebis kommer. Jag beställer en bebis, senast till i morgon kväll. Det är liksom inte alls roligt det här längre. Jag vill bara lägga mig och gnälla. Inte röra en fena. Kan man vägra? Nu börjar nervositeten komma. Det här med att ha ont är inte min grej. Jag har haft ont så länge nu att det får räcka snart. Jag är livrädd för att allt ska starta när inte Teddy är hemma. Han måste vara hemma. Och det måste vara han som kör mig till sjukhuset, för han kör fort. Fort ska det gå, så att jag kommer till ett ställe där jag är trygg sen. Tänk om jag skulle föda i bilen, om allt går så jäkla fort? Okej, det är ytterst ovanligt, men tänk om? Nej, nu lägger jag av.


Igår var vi på student hos min kusin Lina. Super trevligt var det, god mat med. Jag var självklart nära att börja gråta hela tiden. Speciellt när man hörde alla glädje tjut i högtalarna innan de sprang ut, då brast det nästan för mig. Men jag fick titta upp i himlen och blinka några gånger. Jag lyckades hålla mig någerlunda anständig ändå.
Sen på kvällen hyrde jag och Teddy film. Men jag somnade och såg inte ett dugg. Ikväll blir det till att besöka underbara vänner och äta pizza och dricka latte. Det ska bli mysigt! Det är skönt att omge sig med människor man trivs med.

Kan tänkas bli mycket tjat om hur många dagar det är kvar tills beräknad förlossning nu. Men vem kan klandra mig. Har väntat så länge nu. Jag vill bara ha ut lilla sessan nu, pussa o krama henne och visa upp henne för hela världen. Som jag längtar. Nu är BB väskan nästan klar packad, och alla bebis kläder tvättade. Helt galet vad mycke kläder hon har redan. Men det är väl självklart att man vill att hon ska ha fina saker. Och bebiskläder är helt omöjliga att inte köpa när man ser dom.

Jag ser fram emot förlossningen. Självklart finns det många tankar som dyker upp nu innan, som: kommer jag fixa det. Hur ont kommer det egentligen göra. Kommer jag kunna föda normalt. Kommer allt att vara bra med bebis, och så mycke mycke mer. Minsta lilla känning i magen nu och jag tänker NU ÄR DET DAGS! Men så somnar man och vaknar upp på morgonen, fortfarande med världens kula på magen och ingen bebis. Nu är hon ju ett fullgånget barn och får komma ut gärna nu på direkten. Ska hyra stuga i Stockholm i sommar, tillsammans med Carro o Pierre. Två småbarnsfamiljer. Det blir antagligen under vecka 29. Så om bebis kommer nu hinner vi vila upp oss lite innan, och komma in i hela den där superstora grejen med att vara föräldrar, kunna amma och lära känna bebis. Det ska verkligen bli skönt och roligt att komma iväg. Självklart kan jag känna lite nervositet också. Men det hör väl till antar jag..

Iallafall, nu ska jag och lilla Loppan gå upp och lägga oss. Tack och lov att jag har henne som sällskap om de flesta kvällar och nätter. Jag är verkligen rädd för att sova ensam nu. Tänk om förlossningen sätter igång, med Teddy i Danmark och jag helt ensam här hemma. Fy, vilken mardröm. Men jag har min familj 5 minuter bort, och om något skulle hända mitt i natten ringer jag min supermamma, så räddar hon mig :)

Godnatt

Var hos barnmorskan idag. Allt ser fint ut. Mitt SF mått är 34 nu, två centimeter mer än förra gången jag var där. Lillan ligger mitt emellan stor och liten bebis nu. Två veckor och 5 dagar kvar idag, 19 dagar. Det är ingenting. Hon kan få komma nu, nu är hon ett fullgånget barn. Helt ofattbart att hon legar där inne i min mage i ca 9 månader nu. Bara växt, sparkat, hickat och blivit större. Jag längtar så efter henne. Allt är inhandlat till henne nu. Ska montera ihop sängen. Då kanske hon känner att vi gjort det fint för henne, och vill komma ut till oss :)

Puh vilken dag. Jag har farit och flögit hit o dit hela dagen känns det som. Jag orkar visserligen inte lika mycke som förr längre, men idag har jag knappt haft en lugn stund. Det känns i kroppen nu, men det är en ganska skön känsla idag. Jag är verkligen helt slut. Jag kommer verkligen kunna somna i natt (peppar peppar)
Jag känner att det finns så mycke jag måste hinna med, som jag bara måste fixa, annars blir det liksom inte av. Jag ska försöka bli bättre på en sak: BE OM HJÄLP!!! Jag kan inte allt, jag orkar inte alls, och jag hinner inte allt. Jag kanske börjar känna av hur nära bebis ankomst verkligen är, undermedvetet... Kanske därför jag känner att jag måste fixa allt nu, att inget kan vänta? Det är ju normalt iallafall.

Igårkväll hände en ganska cool grej. Jag satt i soffan, bakåtlutad med fötterna dinglandes precis ovanför golvet. Då bara sjönk magen. Man såg det så tydligt. Amanda såg det också!!! Och helt plötsligt kände jag en helt underbar känsla: jag kunde andas igen!!! Guuud vad skönt. Och så häftigt var det. Är de normalt att man ser så tydligt att magen sjunker? Borde inte det liksom komma succesivt? Jag mår bra iallafall, och det är huvudsaken. Men snart kommer nog bebis, som jag längtar :)

Välkommen JUNI!!!
Helt galet att det är första juni nu. Vart tar tiden vägen. Nu ska sommaren vara här, även om det inte riktigt känns så ännu. Men det kommer väl, snart hoppas jag. Och jag hoppas att bebis kommer snart med. Jag försöker att inte vara så fixerad vid själva datumet, men det är svårt. Många tror att hon kommer komma mellan en- två veckor för tidigt, men jag vågar knappt hoppas. Det är inte roligt att vara sån här längre. Jag vill kunna sova, slippa smärtorna i magen och framförallt slippa foglossningen. Det känns som att min kropp sakta men säkert utplånas. Bebis väcker mig hela tiden och sparkar på revbenen. Jag hoppar som en galning i sängen när hon gör det. Tappar luften och vänder och vrider mig. Ibland gör det fruktansvärt ont, och ibland kittlas det något djävulskt. Men, jag försöker hålla humöret uppe och inte vara alltför gnällig. Jag läser om vilka symptom man kan få när förlossningen närmar sig, och jag har en hel del. Vissa är kanske inbillning medans andra är definitiva och väldigt tydliga!


Jag har inte skrivit om Babyshowern tjejerna höll för mig i söndags kom jag på nu!
Dom kom hit, styrde och ställde. Jag blev tillsagd att inte göra något, bara vara gravid. Det är jag ju ganska bra på vid det här laget så det gick bra! Det dukades fint, förbereddes fika med världens godaste kakor/ bakverk mm. När gästerna kom bjöds det på alkoholfri champagne (som var bland det godaste jag druckit) sen fikade vi. Jag blev så mätt och natten efter drömde jag om morotskaka hela natten, haha. Sen öppnade jag paket. Allt var så himla fint. Tack till alla! Efter det gissade mina vänner hur "lång" jag var runt magen. Vissa gissningar gjorde mig glad, andra inte. Måttet var iallafall 116 om jag inte minns fel. Herregud, det är verkligen inte litet! Sen blev det namnförslag mm. Jag hade en underbar dag! Och jag har verkligen världens finaste vänner! ♥

Igår var Angelica och Lasse här en runda med lilla Milo, kenzos lekkompis! Vi lagade mat, snackade och hade det väldigt mysigt! Jag älskar spontana besök. Dom blir alltid dom allra bästa! När dom åkt hem kände jag hur trött jag är i min kropp. Jag har hållit igång och haft folk här nu flera dagar i sträck. Jag behöver vila, men ser allt som behöver göras, det kryper i kroppen! Men fram till förlossningen måste jag ta det lugnt och vila. Självklart finns det saker jag måste fixa här hemma. Jag har börjat packa BB väskan nu, och bebis kläder tvättas för fullt! Nu kan hon komma :)
Mamma var här innan och drack lite kaffe med mig. Hon hade med sig världens sötaste bebiskläder. En vit omlottbody och rosarandiga haremsbyxor typ! Tror det får bli dom kläderna bebis ska åka hem i :) Kan lägga upp en liten bild på dom senare!