iimse

Tiden går så fort här hemma. Li är nu en månad och två dagar. Hur galet? Hon är en stor tjej nu! Igår när vi var på BVC visade det sig att hon nu är 55 cm lång och väger 4360 gram. Hon har alltså växt 5 cm, och gått upp ett kilo i vikt. Min lilla pärla. Det är helt galet vad tiden går fort, för fort. Utan att vi vet ordet av så är hon 15, och då blir det till att skaffa hagelgevär och sätta lås på varenda dörr och fönster. Hon är verkligen en rolig bebis. Redan nu vill hon vara med överallt. Hon är som mest nöjd när hon får "sitta" i knäet och se vad som händer runtomkring. Hon har fortfarande ett herrans humör, och allra bäst är morsans tutte! Tutten tröstar alltid, och att gosa gillar vi allra bäst här hemma. Nu ler hon medvetet, och då ler hon med hela ansiktet. Allra gladast är hon på morgonen, då ler hon som bara den. Tro det, när damen är utvilad, mätt och nybytt. Teddy började jobba igår. Så inatt sov vi ensamma för första gången jag och lilla Lisan. Hon ville ligga och gosa i sängen ända fram till klockan 2 inatt, sedan kunde jag lägga över henne i sin säng. Jag trodde att eftersom hon somnade så sent skulle hon sova länge, men icke. Hon vaknade klockan 5 och ville äta! Usch, jag ville bli döv och fortsätta sova. Sen var hon inte jättetrött, utan roade sig själv med att sparka mig i magen och knipas. Haha, det har hon börjat med nu. Att knipas, sparkas och rivas. Jag tror ju inte att hon gör det medvetet, men hon vet att det funkar! När Teddy kom hem tog han henne en stund, men inte kunde jag sova för det. Tillslut somnade jag iallafall, och vaknade vid elva. Lillan ligger fortfarande där uppe och sover, men kommer säkerligen vakna närsom. Jag skulle behöva ta tag i disken här hemma. Egentligen städa hela nedanvåningen, men orkar man? Äh, får se. Nu har jag iallafall tagit mig tid till att blogga, för det har inte blitt så mycke utav det sedan Li kom. Men, man prioriterar annorlunda, och tiden man får ensam går till så mycke annat just nu.


Vi mår bra här hemma iallafall, och njuter utav varje dag. Jag är så lycklig. Jag älskar min familj. Och saknar Amanda som är i Turkiet ensam med sina vänner. Usch, tycker att hon kan ta och komma hem till oss, vi behöver henne ♥