iimse -

Igen

Nu är jag på hugget igen. Andra inlägget idag, det borde jag få lite cred för, med tanke på att min lilla fis inte sovit en blund idag. Nu har hon precis powernappat i 20 minuter, så vi får se när jag kommer få någon sömn idag. Jag vågar knappt hoppas på någon alls. Iallafall, en av alla bloggar jag läser skrivs av en tjej som fått barn för typ 2 månader sedan. Ämnet idag var förbjudna tankar. Sådant man tänker på när man har en jobbig dag tillexempel. Idag har ju Li som sagt haft en dålig dag. Jag har tänkt så många tankar under dagen att jag känner mig helt slut i huvudet nu. Det är verkligen skitjobbigt, och man blir nästan knäpp av det. Idag har jag saknat de stunderna när jag bara kunde lägga mig i soffan och inte göra någonting alls. Bara få vara. Vanligtvis brukar jag kunna slappa en hel dag, för Li anpassar sig efter vad jag gör. Vi far inte runder varje dag, vi brukar mysa här hemma. Men iallafall, tankarna idag. Jag hade velat vara bara jag, tillsammans med min älskade Teddy. Han kommer lite i andrahand just nu, och det hatar jag. Jag vill kunna göra båda mina älsklingar nöjda, varje dag. Men det är svårt att koppla av när Li inte kan göra det. Jag älskar mitt barn över allt annat på denna jord, det är inte det! Men uppmärksamheten är svår att dela, och att göra båda två helt nöjda känns som en omöjlighet just nu.
Imorgon har jag iallafall lovat Teddy att det bara ska vara vi, vår familj. Här är folk varje dag, så det är på tiden att vi får vara lite ensamma, och det ska faktiskt bli skönt! Jag hoppas bara att Li inte håller på som hon gjort idag, för då kommer jag sätta mig i ett hörn här hemma och tugga fradga!

 

Tack älskade Amanda att du håller mig sällskap inatt. Vad hade jag gjort utan dig?!


<3

Jag kan säga utan tvekan att dagen idag har varit den absolut jobbigaste sedan Li kom. Hon har inte sovit något alls, och är helt vansinnig i stort sett hela tiden! Hon suttar på tutten en stund, håller på att somna, sedan rycker hon till och blir vansinnig. Jag har lagt henne flera gånger och trott att hon sover, men direkt jag reser mig blir hon vansinnig igen. Ingenting duger. Ersättningen hon brukar få vägrar hon nu ta. Jag har varit nära att ta självmord halva dagen typ. Usch vad jobbigt det är. Hon har inte ont i magen, och bajsar som vanligt. Ah, fortsätter detta inatt dör jag.



Till Teddy:


Livet handlar inte om att hitta en man vill gå till sängs med,
utan att hitta den man vill vakna upp med.
Det handlar heller inte om att hitta den man vill leva tillsammans med,
utan att hitta den man inte kan leva utan.
I världen är du bara någon, men för mig är just du hela världen ♥


Stor fis!

Nu börjar jag komma in i "mitt nya liv" som mamma. Eller, någerlunda. Det känns fortfarande lite lustigt att inte ens kunna gå på toa när man vill, eller ta en lååång dusch. Nej, det är historia nu. Men det gör mig ingenting. Toan kan vänta och lite skitit hår har väl ingen dött av? Jag får ju trots allt spendera varje vaken timme tillsammans med världens finaste flicka, Li Elsa Ekman. Gud vad underbar hon är. Till och med när hon skriker, för då är hon så söt! Hemsk människa jag är va? Men man får skratta åt sina barn ibland, det har jag hört!

Nu ligger lillfisen och sover i sin babysitter här på tvrummsgolvet. Hon satt i den när jag inte var i rummet, och sedan bara somnade hon. Detta är rätt fantastiskt för mig, med tanke på att hon nästan alltid vill vara hos en, och somnar sällan själv. Min duktiga stora flicka! Det har kanske inte så mycke med självständighet att göra, men jag blir så stolt ändå!

I helgen var vi på kräftskiva hos världens bästa vänner, med trevligt sällskap och god mat! ( INTE kräftor för min och Teddys del) Det var så skönt att socialisera sig lite! Vid elva stack vi tjejer in till stan, där det var festival! Det var första gången jag var utan Li en längre stund. Men det gick så himla bra! Jag kunde slappna av och njuta av att vara något annat är "bara mamma". I hela tre timmar var jag ifrån henne. Och när vi kom tillbaka till resten av sällskapet var Li fortfarande vaken. Klockan var då runt 2 på natten. Men hon hade inte varit ledsen någonting, och killarna hade hjälpts åt att hålla henne. Hon var helnöjd! Vem vill sova när man är på fest liksom? :)


Tiden går

Tiden går så fort här hemma. Li är nu en månad och två dagar. Hur galet? Hon är en stor tjej nu! Igår när vi var på BVC visade det sig att hon nu är 55 cm lång och väger 4360 gram. Hon har alltså växt 5 cm, och gått upp ett kilo i vikt. Min lilla pärla. Det är helt galet vad tiden går fort, för fort. Utan att vi vet ordet av så är hon 15, och då blir det till att skaffa hagelgevär och sätta lås på varenda dörr och fönster. Hon är verkligen en rolig bebis. Redan nu vill hon vara med överallt. Hon är som mest nöjd när hon får "sitta" i knäet och se vad som händer runtomkring. Hon har fortfarande ett herrans humör, och allra bäst är morsans tutte! Tutten tröstar alltid, och att gosa gillar vi allra bäst här hemma. Nu ler hon medvetet, och då ler hon med hela ansiktet. Allra gladast är hon på morgonen, då ler hon som bara den. Tro det, när damen är utvilad, mätt och nybytt. Teddy började jobba igår. Så inatt sov vi ensamma för första gången jag och lilla Lisan. Hon ville ligga och gosa i sängen ända fram till klockan 2 inatt, sedan kunde jag lägga över henne i sin säng. Jag trodde att eftersom hon somnade så sent skulle hon sova länge, men icke. Hon vaknade klockan 5 och ville äta! Usch, jag ville bli döv och fortsätta sova. Sen var hon inte jättetrött, utan roade sig själv med att sparka mig i magen och knipas. Haha, det har hon börjat med nu. Att knipas, sparkas och rivas. Jag tror ju inte att hon gör det medvetet, men hon vet att det funkar! När Teddy kom hem tog han henne en stund, men inte kunde jag sova för det. Tillslut somnade jag iallafall, och vaknade vid elva. Lillan ligger fortfarande där uppe och sover, men kommer säkerligen vakna närsom. Jag skulle behöva ta tag i disken här hemma. Egentligen städa hela nedanvåningen, men orkar man? Äh, får se. Nu har jag iallafall tagit mig tid till att blogga, för det har inte blitt så mycke utav det sedan Li kom. Men, man prioriterar annorlunda, och tiden man får ensam går till så mycke annat just nu.


Vi mår bra här hemma iallafall, och njuter utav varje dag. Jag är så lycklig. Jag älskar min familj. Och saknar Amanda som är i Turkiet ensam med sina vänner. Usch, tycker att hon kan ta och komma hem till oss, vi behöver henne ♥

RSS 2.0