Tack Johanna!
Johanna har lyckats 
fånga mig på bild, en bild jag gillar. Typ den första sen jag blev gravid, och det är amazing! Jag ser så himla nöjd och belåten ut, ungefär så som man ser ut när man har ätit sin favoritmat och är så jävla mätt att de känns som att man rullar fram! SÅ belåten ser jag ut! Och visst är bilden rätt söt? :)
Förövrigt, så ska Johanna komma och hälsa på mig på torsdag, på dagen! Och jag längtar! På senaste tiden har jag börjat omge mig med personer jag bryr mig om mer och mer, och jag känner hur bra jag mår utav det! Jag har fortfarande vissa personer "kvar att träffa" som jag inte träffat på länge, men listan av personer som får mig att må bra är lång, och det tar en tid att "beta" av den, men den som väntar på något gott väntar aldrig alltid förlänge, sägs det!
Läste nyss på Katrins blogg att hon "övar" inför att föda sin bebis. Jag måste bara säga att hennes blogg är den absolut roligaste bloggen som finns att läsa. Hon bjuder på allt, och det känns inte som att något är för pinsamt eller fånigt att skriva, och det gillar jag! Det är underhållning. Iallafall, hon "övar" inför sin förlossning. Hon jämnför den med att bajsa ut en jätte jätte stor, hård bajskorv. Det sägs att det är så det känns, fast självklart mycket värre. Då tänker jag, är de så de känns ska de ju för fan inte behöva vara några problem, eller? Det som måste ut, måste ut, och vår bebis måste ut snart. Om exakt elva veckor idag! Fattar ni, elva veckor? Det är typ ingen tid alls!!! Har så mycket kvar vi måste köpa, som barnvagn, spjälsäng, bilbarnstol, skötbord, babyvakt, kudde täcke, ja en miljon saker ungefär! Vi måste åka till Ullared, för idag när jag var på Nisses såg jag vad ett babygym kostar: 650 spänn! Ett litet gym med lite leksaker, helt sinnesjukt! Men sakerna måste finnas på plats här till slutet av Juni, så det är verkligen dags att börja beta av listan på saker! Nu börjar det snart brinna i knutarna!
Jag vill skänka en tanke till min mormors syster idag. Hon har cancer i urinblåsan, den är elakartad, precis som min morfars var. Och min stora fråga är: TAR DET ALDRIG SLUT?
fånga mig på bild, en bild jag gillar. Typ den första sen jag blev gravid, och det är amazing! Jag ser så himla nöjd och belåten ut, ungefär så som man ser ut när man har ätit sin favoritmat och är så jävla mätt att de känns som att man rullar fram! SÅ belåten ser jag ut! Och visst är bilden rätt söt? :)Förövrigt, så ska Johanna komma och hälsa på mig på torsdag, på dagen! Och jag längtar! På senaste tiden har jag börjat omge mig med personer jag bryr mig om mer och mer, och jag känner hur bra jag mår utav det! Jag har fortfarande vissa personer "kvar att träffa" som jag inte träffat på länge, men listan av personer som får mig att må bra är lång, och det tar en tid att "beta" av den, men den som väntar på något gott väntar aldrig alltid förlänge, sägs det!
Läste nyss på Katrins blogg att hon "övar" inför att föda sin bebis. Jag måste bara säga att hennes blogg är den absolut roligaste bloggen som finns att läsa. Hon bjuder på allt, och det känns inte som att något är för pinsamt eller fånigt att skriva, och det gillar jag! Det är underhållning. Iallafall, hon "övar" inför sin förlossning. Hon jämnför den med att bajsa ut en jätte jätte stor, hård bajskorv. Det sägs att det är så det känns, fast självklart mycket värre. Då tänker jag, är de så de känns ska de ju för fan inte behöva vara några problem, eller? Det som måste ut, måste ut, och vår bebis måste ut snart. Om exakt elva veckor idag! Fattar ni, elva veckor? Det är typ ingen tid alls!!! Har så mycket kvar vi måste köpa, som barnvagn, spjälsäng, bilbarnstol, skötbord, babyvakt, kudde täcke, ja en miljon saker ungefär! Vi måste åka till Ullared, för idag när jag var på Nisses såg jag vad ett babygym kostar: 650 spänn! Ett litet gym med lite leksaker, helt sinnesjukt! Men sakerna måste finnas på plats här till slutet av Juni, så det är verkligen dags att börja beta av listan på saker! Nu börjar det snart brinna i knutarna!
Jag vill skänka en tanke till min mormors syster idag. Hon har cancer i urinblåsan, den är elakartad, precis som min morfars var. Och min stora fråga är: TAR DET ALDRIG SLUT?
Kommentarer
Trackback
