iimse

Vilken dag säger jag bara!!! Eftermiddagen började kanon som jag skrev innan, men den avslutades dock inte lika vackert. T har varit irriterad ända sedan han vaknade. Jag vet, jag vet, alla har vi våra ups and downs, men någon måtta måste det väl finnas? Jag har mina anledningar till att inte gå ut och gå svinlånga rundor med Kenzo medans han sover: jag får svinont i ryggen, och har sen ont hela dagen och natten! Det kan väl räcka med att jag busar med honom i trädgården och myser med honom? Och att jag inte är uppe varje dag och städar, tvättar och håller på har också sina anledningar! Vissa dagar har jag FÖR ont, och då måste jag vila! Men jag plockar dock undan och småpysslar lite varje dag, annars ser här ut som ett bombnerslag! Alla som inte varit eller är gravida har ingen rätt att ifrågasätta vad en gravid gör och inte gör!!! ALDRIG NÅGONSIN! Jag känner min kropp bäst, och har lärt mig att lyssna på den! Usch, jag har varit så fruktansvärt förbannad och ledsen idag! Och jag hatar det! Jag hatar de dagarna som vi är såhär. Vi pratar knappt, och de få ord vi säger är inte snälla! Sedan när T ska åka och jobba på kvällen bubblar mina jävla känslor över. Jag blir ledsen och deprimerad. Vi ska inte skiljas som ovänner, aldrig. Det gjorde vi inte ikväll heller. Lite ömhet och mysiga kyssar innan han åker är alltid lite plåster på såren. Men det är tråkigt att det överhuvudtaget ska behöva vara så. Men det är ju faktiskt som han sa för några veckor sedan: Varje dag behöver inte vara perfekt, eftersom vi ska leva resten av våra liv, tillsammans!