Livet ÄR orättvist
Jag sitter här hemma och tycker synd om mig själv, och om Teddy. Stackarn åkte och jobbade för en halvtimme sedan, EN LÖRDAG! När jag såg honom stå ute vid vägen och vänta smärtade det så i mitt hjärta. Jag är en känslöröv just nu, så självklart började jag lipa. Kan inte hjälpa det, men fy vad det kändes. Många tänker säkert big deal.. Men för mig är det faktiskt de! Han jobbar och sliter varje natt mitt i veckan, o nu ska han tvingas jobba öven lördag. Usch nej, jag säger då det, livet är orättvist. Så nu sitter jag här hemma i min ensamhet. Lyckligtvis får jag snart sällskap av Amanda. Hon är med några vänner just nu, men ska hålla mig sällskap en stund ikväll. Kanske blir det så att hennes vänner också följer med in en runda, och det tycker jag är trevligt. Så jag har iallafall bytt om och gjort vid mig lite snabbt nu. Kan för fan inte alltid gå omkring i haremsbyxor och ett för litet linne som slutar på halva magen. Man får passa på att göra sig fin när man kan, om man som mig går hemma varje dag :)
Kommentarer
Trackback