iimse

Jag är rädd att jag ibland skriver för personligt här. Som igårkväll när jag skrivit inlägget funderingar, då låg jag vaken och tänkte: kan jag verkligen skriva så? Var det för personligt. Men sanningen är ju egentligen allt det jag skrev, och sanningen är väl bra? Det finns ju inget i texten som är stötande, eller kan skada mig på något vis. Jag visar ju mig sårbar, vilket inte är något jag alltid har så lätt att göra. Det är enklare här än i verkliga livet.

Idag när vi var på föräldrargrupp togs ett ämne som inte är ett ämne jag funderat så mycket kring innan. Komplikationer. Usch, bara ordet får mig att rysa. Tänk om, bara tänk om något skulle gå fel? Jag har inte vågat tänka så innan. Jag är självklart livrädd för att något kan ju hända. Men jag tänker inte tillåta mig själv att tänka så. Det är faktiskt inte mer än rättvist att allt går vägen denna gången.