En känsla av välbehag
Precis så känner jag just nu, en känsla av välbehag. Det är en underbar känsla som är värd att ta vara på. Jag vill behålla den inom mig föralltid. Sista "riktiga" skoldagen idag. Gissa vad jag tycker om det? Antagligen precis som alla andra som ska ta studenten, helt jäkla underbart! I morgon beger jag mig till skolan för idrott med lillagruppen. Ja, jag är väl lite av ett mongo antar jag, som sket i idrotten och resten, för att latja runder i stället. Men, jag står mitt kast. Jag ska inte säga att jag ser fram emot det, men egentligen, vad gör det? Varför ska jag sura och tycka synd om mig själv? Mitt val var att strunta i idrotten, och nu får jag stå mitt kast. Jag gör det mer än gärna, för inget står för mina fötter just nu. Jag har världen på min sida, och varje beslut jag fattar gör jag för mig själv. Så har jag inte kunnat säga på 13 år. 13 år i fängelse, skolan. Finns nog inte många som känner sånt hat för skolan som jag. Jo, Janina så klart. Men, skolan och jag hör ihop i två veckor till, sen släpps jag fri. Jag blir friare än en fågel. Detta är vår tid mina vänner, min och vi som ska ta studenten tillsammans. Vi har gått igenom mycke, och mer kommer det antagligen bli med några av er. Men andra skiljs jag ifrån, antagligen föralltid. Tror ni jag hänger läpp för det? Inte en chans. Inget kan rubba mig, jag är hårdare än sten och lyckligast i världen.
Jag ska vara ärlig och säga att jag har lätt att hänga upp mig på vissa saker, och fundera på tok för mycke. För mycket för mitt eget bästa. Men sån är jag, jag funderar och analyserar. Jag är en tänkare. Men innan idag läste jag en blogg som fick mig att inse att världen är liten, och att ingen dag kommer igen. Jag och Teddy kan bråka, slåss och hata varandra, eller kan vi bestämma oss för att försöka lösa våra problem. Jag vet att jag sagt det innan, men jag är helt enkelt inte redo att släppa taget riktigt än. Jag har rannsakat mig själv, och kommit fram till en sak. Jag älskar Teddy, av hela mitt hjärta. Jag tror på oss, för vi hör ihop. Vi tillhör varandra. Jag vill inte vara med någon annan, och jag vill inte vara själv. Jag vill bara vara med honom. Det finns mycket som talar emot oss. Men om det är meningen att det ska vara vi, så kommer det sluta så också. Vi har en lång väg att vandra, och många sår att läka, men hjälps vi åt och bara finns för varandra kommer vi slutligen nå vårat mål och må bättre än någonsin. Vi kommer må bra, tillsammans.
Kärlek
Jag ska vara ärlig och säga att jag har lätt att hänga upp mig på vissa saker, och fundera på tok för mycke. För mycket för mitt eget bästa. Men sån är jag, jag funderar och analyserar. Jag är en tänkare. Men innan idag läste jag en blogg som fick mig att inse att världen är liten, och att ingen dag kommer igen. Jag och Teddy kan bråka, slåss och hata varandra, eller kan vi bestämma oss för att försöka lösa våra problem. Jag vet att jag sagt det innan, men jag är helt enkelt inte redo att släppa taget riktigt än. Jag har rannsakat mig själv, och kommit fram till en sak. Jag älskar Teddy, av hela mitt hjärta. Jag tror på oss, för vi hör ihop. Vi tillhör varandra. Jag vill inte vara med någon annan, och jag vill inte vara själv. Jag vill bara vara med honom. Det finns mycket som talar emot oss. Men om det är meningen att det ska vara vi, så kommer det sluta så också. Vi har en lång väg att vandra, och många sår att läka, men hjälps vi åt och bara finns för varandra kommer vi slutligen nå vårat mål och må bättre än någonsin. Vi kommer må bra, tillsammans.
Kärlek
Kommentarer
Trackback
