Double trouble
Känns som att det mesta jag skriver om här är problem. Men är det så konstigt när hela ens liv består av kaos? Man tror att saker och ting ska förändras, men icke. Mitt råd till alla, var inte blåögda, har ni blivit svikna en gång kommer ni garanterat bli det igen och igen och igen. Jag har lärt mig den hårda vägen, men nu får det fan vara nog. Vissa kan bara inte tala sanning, och jag fattar inte varför? Kommer det någonsin något gott ur en lögn?
Jag har aldrig i hela mitt liv mött en människa som du. Allt snack om kärlek hit och dit, jag mår illa. Detta som du gjort är det mest patetiska och vidriga jag varit med om. Det är så förbannat dumt. Inte en gång, inte två, nu är det nog. Du kan dra dina lögner för någon annan nu.
Och, jag kanske är en psykotisk KÄRRING, men jag har fan rätt. Och hellre en psykotisk kärring än en ful jävel med en mil mellan ögonen.
