Sleepless
Återigen ligger jag sömnlös. Jag kan verkligen inte sova. Vet inte varför, och hur jag ska fixa med allt längre. Känslan av hopplöshet kryper närmre och närmre mig. Jag tror det är så här de känns när man inte orkar mer. Det finns verkligen inga krafter kvar. Vad gör man då? Tråkiga och dystra saker hänger som ett moln ovanför mig, jag vet inte hur jag ska bli av med det, eller få det att ljusna.
Idag hälsade jag på min morfar på sjukhuset. Det var underbart att få se honom, min underbara morfar, som jag alltid älskar, oavsett vad. Det oklara beskedet han gav mig var som ett knytnävsslag, rakt i magen. Jag tror inte riktigt att jag förstod, egentligen, inte direkt, eftersom morfar alltid är lika glad och pratig. Man märkte på honom att han uppskattade att jag kom, äldsta barnbarnet o allt. Men om det stämmer det han sa, vet jag inte var jag tar vägen, eller hur vi ska orka gå igenom detta, också. Ge mig styrka.
Jag vill vara stark, odödlig, och orka allt. Hjälp mig, lös mina problem.
Teddy är min stjärna, min hjälte, min kärlek.
