Rakt ifrån hjärtat
Helgen som varit har jag spenderat hemma, med Teddy, massa film, god mat och godis! Både jag och Teddy behövde ta det lugnt och "bara vara". Men nu har han åkt till Danmark igen för att jobba. Jag hatar att vi inte har kvällarna tillsammans. Att gå och lägga sig själv alltid är inte så himla kul. Inte heller att sitta själv framför en dålig film utan att ha någon vid sin sida. Jag är ganska trött på det, som kanske märks.
Satt nyss och läste en väldigt känd blogg, där det stod om en tjej som blivit våldtagen. Hon undrade vad hon skulle göra. Svaret blev självklart att anmäla killen som gjort det, gå i terapi mm. Men, min fråga är då: Alla som anmält en våldtäkt, hur många av de personerna har fått igenom anmälningen, och satt killen bakom lås o bom? Så vitt jag vet är det inte många. Saker som att ingen såg när det hände, brist på bevis mm, sådana saker gör att man inte kan bevisa att det verkligen har hänt. Jag blir så förbannad när jag tänker på det. Detta är en sak som berör mig väldigt starkt, och jag önskar att det fanns något som jag och alla andra som håller med kunde göra. Hade jag kunnat så hade jag letat upp, och gjort så varenda ynklig våldtäksman fick betala dyrt!
Nu ska jag ta på mig en skön kofta, bekväma skor och ta en lång promenad med Kenzo, försöka rensa huvudet och bara va,
