iimse

You know it hurt so bad, just like I know that it would.

Förstår inte alltid vad det är som händer, och varför det egentligen gör det. Men allt måste väl trots det ha en anledning? En anledning som vi kanske varken vill eller kan förstå? Eller så blir det kanske uppenbart först när vi är villiga att förstå och villiga att ändra på det som är fel. Jag har inte lätt för att blunda för saker som jag tycker är fel. Men ibland kanske även jag måste blunda och se lite mellan fingrarna? Jag tror att jag kan framstå som krävande, envis och tjurskallig ibland, men så är inte alltid läget. Jag är verkligen envis, det vet jag. Men absolut inte tjurskallig. Krävande, fine. Men vem är inte det? Jag kräver att bli behandlad väl, det borde väl alla göra? Allt jag gör och säger gör jag för att jag vill ha det så bra som möjligt. Alla är inte på topp alltid, men nu har det gått ett snäpp förlångt. Saker och ting måste ibland ordnas upp, man måste få skrika av sig, och släppa lös agressionerna. Mina agressioner släpper jag ofta ut på fel person, Teddy. Men är det så konstigt? Vi bor ihop, och han ska ju trots allt vara den som älskar mig no matter what!
Det är mycket som ligger begravt under ytan. Och jag är mästare på att samla på mig ilska och frustration, för att sedan skapa ett hej dundrandes fyrverkeri.

Jag ska börja tänka mer positivt, och se glädjen i det jag har, men aldrig sluta drömma om mer.