iimse

Guuuuud. Har suttit och tittat runder på en massa olika bloggar nu. Bland annat några från min klass. Eller nej, min gamla klass rättare sagt. Visst är det sjukt? Om det skulle vara som de tre senaste åren skulle vi ha börjat eller börja skolan nu. Men det är slut. Slut föralltid. Aldrig mer tidiga tåget mot Kristianstad och C4. Aldrig mer kommer jag dra täcket över huvudet en tidig morgon och somna om för att sedan bombaderas med samtal eller sms från några speciella i klassen. Jag vet, till slut slutade vissa, för jag kom ändå inte, kvittade hur mycket man tjatade på mig. Men nu, allt känns bara så himla... konstigt. Fel på något vis? Jag är glad att skolan är slut, men vissa stunder kommer jag aldrig glömma, och alltid sakna. Att alltid känna sig välkommen, alltid älskad, och aldrig glömd. Det är några av de positiva orden jag vill beskriva min gymnasietid med, eller, mina vänner jag träffade under åren fick mig att känna så.

J.M    R.O    A.B    J.L