iimse

Har nyss följt Hanni till bilen. Har duckit tee och tagit igen förlorad tid. Har kollat lite på resor också. Vi är likadana, rädda för att bli fast och sedan ångra sig och vara bitter resten av livet. Gud, jag är så splittrad. Jag vill verkligen iväg. Kan se mig själv i ex Australien på en vit sandstrand med brunbränd kropp och ett leende på läpparna. Jag har velat resa iväg så länge jag kan minnas. Men ibland är jag nöjd med livet här i Tyringe. Men, jag är trött på att vänta. Känns som att jag väntar på att något ska hända, men det vet jag att det inte gör! Jag är trött på att Teddy åker iväg varje söndagkväll för att jobba och sedan komma hem, alltid likadant. Jag vill inte fastna och låta mitt liv gå på rutin. Jag vill definitivt inte att vårt förhållande ska gå på rutin, men det är jag rädd att det gör. Mår man bra av att vara ifrån varandra ett tag, för att sedan fortsätta sitt liv tillsammans? Jag är rädd att göra fel. Jag är rädd att såra Teddy genom att vilja åka. Men, jag hade åkt för hans skull också. För jag håller på att bli riktigt bitter, och aldrig nöjd. Känns som att jag gör mer skada här än nytta. Sen andra sekunden vill jag stanna här och köpa hus och hela baletten. Jag är splittrad, den saken är säker.
Jag måste rensa mitt huvud och ta en rejäl funderare.