Lättnad
I natt sov jag max en timme. Först och främst kunde jag inte somna. Sen fick jag ett samtal klockan tre, om jag kunde ta emot en nattlig gäst.. Det låter skumt, men de va det inte. Utan tröja i cpkallt väder, packad som fan osv, självklart ställer jag upp. Så, fick stå ut med en massa babbel fram till typ fem, sen skulle jag upp sex igen, för att jobba. Det gick väl rätt bra, förutom att jag trott att jag ska decka hela dagen.. När klockan äntligen blev halv fyra stack jag till Kristianstad för att hälsa på Jonna på sjukhuset. Det va en så underbar lättnad att få se henne. Jag kan inte beskriva det. Min älskling lever, och hon log mot mig, och kramade min hand. Mina tårar gick inte att hålla inne, jag ville vara nära henne hela tiden, och hålla hennes hand. Jag ska dit i morgon också. Hon ville det. Och just nu känner jag att jag kan korsa hav för hennes skull, om det skulle behövas. Jag gör det utan att tveka. Jag vet vad som har hände. Jag vet inte om det är en lättnad eller om jag är ännu räddare nu än innan. :'(
