iimse

Idag när jag skulle bege mig hem från skolan hände en märklig, obehaglig sak..
Jag kom till tågstationen och väntade inomhus, för tåget hade inte kommit, och det ösregnade utomhus.
Så jag ställde mig vid utgången, och väntade. Då kom en konstig snubbe i 25 års åldern fram och ställer sig precis brevid mig, väldigt nära, för nära. Jag kollar på honom, och han bara ler. Det känns obehagligt.
Han va verkligen inte fager, såg bara läskig och...sjuk ut på något vis.
Så, jag gick ut, och ställde mig i kön för att komma på tåget. Då går han efter, och står precis bakom mig.
"great, ett psykfall som förföljer mig"
Sen, när jag gick på tåget, och gick mot ett tomt säte, är han fortfarande efter mig.
Jag sätter mig ner, och det gör även han.
Vafan?
Tycker det känns sjukt obehagligt, och vågar knappt kolla på honom. Vad är det för människa?
När tåget börjar köra, sitter den jävlen fortfarande och rå glor på mig.
Har han aldrig sett en tjej förr? Eller vad fan är det frågan om?
Efter att tåget har kört en stund, brer han ut sig mer och mer, tillslut får jag inte plats med mina ben längre.
Jag känner då att han börjar gnida sitt ben mot mig, och jag drar snabbt undan mitt. Jag blänger lite, och känner paniken inom mig. Jag mår verkligen illa, vill där i från.
Jag smsar med så många jag kan, för att hålla tankarna på annat håll, försöka ignorera idioten.
Men då känner jag hans ben, IGEN.
Johanna erbjuder sig att ringa mig och säga att hon är i en annan del av tåget.
-Jatack, gör det!!
Hon ringer, och jag får en anledning att fly fältet, och gör det.
Detta kanske låter tontigt, men det var verkligen hemskt. Jag hade panik. Och jag som vanligtvis brukar klara av jobbiga situationer. Men detta, nej. Jag kunde inte. Det var äckligt. Kände mig äcklad och rädd. Ja, rädd till och med.
Men tack och lov för min älskade Johannamullemupp.

Jag överlevde, träffade LOUIIISE på stationen, och åkte buss hem med en mycket mycket trevligare, handsome man, Filip.

♥