iimse

Känns ofattbart. Denna dagen som jag längtat efter så fruktansvärt mycke är bara några timmar iväg. Herregud, hur ska detta gå? Jag, 18. Folk fasar inför det. Nu bestämmer jag helt själv. Haha, Johanna tycker synd om mina föräldrar, men dom är vana. 18 år med mig, bara att bita ihop. Fler kommer det bli, förhoppningsvis. haha.
Jag börjar bli lite orolig inför morgondagen. Ryktet om festen har spritt sig som fan. Bara ingen bråkar. Då jävlar. INGET ska få förstöra min dag i morgon, INGET. Jag avlivar den som gör det. Seriöst...typ. Jag är sketa spänd inför vad jag ska få av alla. Men i morgon, I MORGON. aaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaah.