hit me
Sitter i skolan nu, funderar en jäkla massa hela tiden.
Idag berättade jag lite för Angelica och Agata om hur det egentligen ligger till.
Angelicas reaktion. Jag vet inte hur jag ska förklara den. Hon blev glad. Och det gör MIG fruktansvärt glad.
Gud, det kändes verkligen bra. Obeskrivligt.
Känns ganska skönt nu, även om jag önskar att jag slapp gå i skolan, men. Egentligen, det är en sån sak som man bara ska gå igenom. Så ser jag på det iallafall.
Jag kan inte säga att det känns som att allt ska lösa sig, för det tror jag inte det kommer, inte bara sådär iallafall. Jag kommer bli tvungen att kämpa. Kämpa röven av mig. Jag har verkligen fuckat detta året nu, i 2:an alltså.
Men, jag måste ta tag i saker och ting nu. Såhär kan det inte fortsätta, och jag är väldigt glad att jag äntligen insett det! ÄNTLIGEN.
Förövrigt känns allt ganska okej. Kunde dock inte somna inatt. Låg vaken till typ 2. Alla mina tankar susade omkring i skallen på mig. Glad, lycklig, rädd, förväntansfull, spännd mm. GUD, jag vet inte hur jag ska kunna förklara allting? Kan försöka: AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAH #()/#Q/¤"/&¤("¤)("¤?)?%")?!#.
Japp, så typ? Ena dagen är allt skit, andra dagen guld och gröna ängar. Jag fattar inte det? Hur fan kan mitt humör växla på det viset? Okej, klart jag fattar LITE varför, men att det va möjligt?
Varenda gång, väcks ytterligare lite hopp. Jag ser saker framför mig. Jag önskar och vill verkligen. Jag vet inte hur jag ska gå till väga. Jag vet, att när jag väl bestämt mig för en sak, så brukar jag inte ge upp. Och så är det denna gången också. Jag vet vilken kämpe jag egentligen är. Men rädslan. FY, den är sjuk nu. Verkligen. Jag är körd när det kommer till vissa saker. Som att lita på folk tillexempel. Jag hoppas som fan. Det är kanske en nackdel.
Jag lever i min fantasivärld, där jag skrivit reglerna. Och vi spelar efter dom.
Jag vill spela spel.
Idag berättade jag lite för Angelica och Agata om hur det egentligen ligger till.
Angelicas reaktion. Jag vet inte hur jag ska förklara den. Hon blev glad. Och det gör MIG fruktansvärt glad.
Gud, det kändes verkligen bra. Obeskrivligt.
Känns ganska skönt nu, även om jag önskar att jag slapp gå i skolan, men. Egentligen, det är en sån sak som man bara ska gå igenom. Så ser jag på det iallafall.
Jag kan inte säga att det känns som att allt ska lösa sig, för det tror jag inte det kommer, inte bara sådär iallafall. Jag kommer bli tvungen att kämpa. Kämpa röven av mig. Jag har verkligen fuckat detta året nu, i 2:an alltså.
Men, jag måste ta tag i saker och ting nu. Såhär kan det inte fortsätta, och jag är väldigt glad att jag äntligen insett det! ÄNTLIGEN.
Förövrigt känns allt ganska okej. Kunde dock inte somna inatt. Låg vaken till typ 2. Alla mina tankar susade omkring i skallen på mig. Glad, lycklig, rädd, förväntansfull, spännd mm. GUD, jag vet inte hur jag ska kunna förklara allting? Kan försöka: AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAH #()/#Q/¤"/&¤("¤)("¤?)?%")?!#.
Japp, så typ? Ena dagen är allt skit, andra dagen guld och gröna ängar. Jag fattar inte det? Hur fan kan mitt humör växla på det viset? Okej, klart jag fattar LITE varför, men att det va möjligt?
Varenda gång, väcks ytterligare lite hopp. Jag ser saker framför mig. Jag önskar och vill verkligen. Jag vet inte hur jag ska gå till väga. Jag vet, att när jag väl bestämt mig för en sak, så brukar jag inte ge upp. Och så är det denna gången också. Jag vet vilken kämpe jag egentligen är. Men rädslan. FY, den är sjuk nu. Verkligen. Jag är körd när det kommer till vissa saker. Som att lita på folk tillexempel. Jag hoppas som fan. Det är kanske en nackdel.
Jag lever i min fantasivärld, där jag skrivit reglerna. Och vi spelar efter dom.
Jag vill spela spel.
Kommentarer
Postat av: angie
Med min reaktion ville jag verkligen visa hur mycket du betyder flr mig i skolan och att du kämpar vidare.. Att du verkligen ska veta att det är ngt jag har gått och bekymrat mig för länge.. Och det känns så fruktansvärt bra att du kan inse själv att du KAN klara det.. Med lite shjälp och stöd så kommer det gå galant.
Trackback
