Skitdag
Idag är det ingen bra dag alls. Jag är förbannad, deppig och ledsen. Jag gråter för precis vad som. Jag och T är ovänner. Han tar Kenzo i försvar hela tiden. Han får göra precis vad han vill, och om jag säger ifrån får JAG skäll. Jag orkar inte just nu. Jag har inget tålamod. Jag vill att någon håller på mig för en gångsskull. Jag orkar inte gå ut och gå med honom, för det gör ont, så förbannat ont. Då är det synd om Kenzo, han mååååste ju gå. Men jag då? Är det inte synd om mig?
Jag har en riktigt dålig dag helt enkelt. Inget känns bra, inget känns rätt och allt är värdelöst. Livet är orättvist, det vet jag. Men just nu önskar jag att allt vore så mycke enklare. Just nu skulle jag vilja vara någon annan, någon annanstans. Jag saknar min familj. Jag saknar lugnet vi hade där hemma, bara kunna sitta ner i soffan, dicka kaffe och prata, en hel dag. Jag vill vara liten igen, utan alla bekymmer som följer med vuxenlivet. Jag vill göra något roligt. Jag saknar tiden då jag var i Thailand, och bara "upptäckte" ett annat liv. Just nu känns det som att jag har så långt kvar till att vara färdig bakad. Jag känner mig inte vuxen just nu. Mycket jobbigt har hänt de senaste månaderna, som jag tycker är orättvisa och undrar varför jag måste gå igenom allt sånt. Jag vill ha ett bekymmersfritt liv, må bra och trvias varje dag.
Imorgon kommer jag säkert vara hur lycklig som helst igen, men inte just nu. Jag vet att man måste ha sådana här dagar ibland, att alla har det. Men jag orkar inte just nu bara. Jag vill bara vara ifred.
Jag är en gnälleröv nu, jag vet. Men det får jag vara.
Nu ska jag krypa under min filt och läsa den nya Solo, dricka kaffe och tycka synd om mig själv.
Så det så.
