iimse

Idag är jag på fruktansvärt dåligt humör! När jag kom ner här nere kände jag hur tårarna började bränna bakom ögonlocken. Kenzo har väckt mig 5000 gånger MINST genom att sitta i trappan och pipa. Han tycker så jävla synd om sig själv. Jag somnade vid 5 tiden inatt. Jag hade så ont i magen. Bebis vägrade låta mig somna. Hon sparkar, slåss och gör kullorbyttor hela nätterna. Magen blir steeenhård och det gör jätteont när jag rör den, eller försöker lägga mig på det mest bekväma sättet som går. Men INGET är bekvämt och allt är obehagligt, tungt och jobbigt. Och nu bara gnäller o gnäller jag.
Kenzo låter inte heller mig sova. Jag var tvungen att gå upp innan för att han satt o pep så Teddy blev förbannad. Klart han är trött, men det är fan jag med. Jag skulle vilja sova hela dagen idag. Slippa gå upp ur sängen, få mat serverad och titta på en massa sköna filmer för att sen somna och få SOVA, en hel natt. Är det för mycke begärt? Sen att jag har räknat fel på hur många veckor det är kvar gör mig ännu mer deprimerad. Jag har 7 veckor o tre eller fyra dagar eller vad fasen det nu är kvar. Inte alls 6 veckor och 3 dagar eller vad de var. Hur kunde jag räkna fel? Det är 52 dagar kvar. Det är 52 dagar för mycke.

Jag ska gå ut och gå en runda med Kenzo nu tror jag. Kanske kan rensa tankarna en aning eller något. Eller bara göra mig ännu mer förbannad, vad vet jag. Jag vet ingenting.





Jag förstår inte hur dagen igår kunde kännas så bra. Jag kände mig så fin och lycklig. Jag träffade mina tjejer och dom gjorde mig på bra humör. Jag önskar att jag hade er i ett rum och bara kunde plocka fram er när jag ville. Ni bor för långt iväg, allihop. Dålig stil!