iimse

Puh vilken dag. Jag har farit och flögit hit o dit hela dagen känns det som. Jag orkar visserligen inte lika mycke som förr längre, men idag har jag knappt haft en lugn stund. Det känns i kroppen nu, men det är en ganska skön känsla idag. Jag är verkligen helt slut. Jag kommer verkligen kunna somna i natt (peppar peppar)
Jag känner att det finns så mycke jag måste hinna med, som jag bara måste fixa, annars blir det liksom inte av. Jag ska försöka bli bättre på en sak: BE OM HJÄLP!!! Jag kan inte allt, jag orkar inte alls, och jag hinner inte allt. Jag kanske börjar känna av hur nära bebis ankomst verkligen är, undermedvetet... Kanske därför jag känner att jag måste fixa allt nu, att inget kan vänta? Det är ju normalt iallafall.

Igårkväll hände en ganska cool grej. Jag satt i soffan, bakåtlutad med fötterna dinglandes precis ovanför golvet. Då bara sjönk magen. Man såg det så tydligt. Amanda såg det också!!! Och helt plötsligt kände jag en helt underbar känsla: jag kunde andas igen!!! Guuud vad skönt. Och så häftigt var det. Är de normalt att man ser så tydligt att magen sjunker? Borde inte det liksom komma succesivt? Jag mår bra iallafall, och det är huvudsaken. Men snart kommer nog bebis, som jag längtar :)