iimse

Hela mitt hem luktar ljuvligt! Äntligen har jag fått tummarna ur r*ven och bakat de underbara amerikanska chokladmuffinsen jag visade i förra inlägget! Dom står nya och varma på en plåt ovanpå ugnen och skriker: ÄÄÄÄT MIG!!! Dom får bli kvällens fika medans vi kollar guldmatchen i hockey mellan USA och Canada!
Idag är ju sista dagen med OS, vilket känns väldigt tråkigt. Jag har kommit att älska de där sena nätterna och tidiga morgnarna fullspäckade med sport av alla dess slag! Nu återgår allt till det normala igen. Jag hatar det normala och vardagliga. I takt med att snön smälter och graderna blir varmare och varmare återgår allt till just det, det normala. Det innebär i mitt fall att jag snart kommer spendera nätterna utan Teddy vid min sida, då han snart kommer börja jobba igen. Usch, jag vill inte. Samtidigt som jag längtar efter värmen och våren. Idag när jag var ute och såg att gatorna faktiskt var torra på dess ställen, och inte täckta med snö, blev en del av mig väldigt lycklig! Nu kommer tiden flyga iväg och snart ser vi massor med grönt på träden, i stället för vitt. Visst är det underbart!?

6 portioner Stora formar, 6 st/plåt 4 dl vetemjöl 1 3/4 dl socker 4 tsk bakpulver 2 tsk vaniljsocker 2 krm salt 1 dl kakao 1 ägg 3 dl mjölk 1 dl olja Dumlekolor (antal efter smak) ”Sockerbitar” (godiset) ca 1/muffin

Sätt ugnen på 175°C. Blanda samman mjöl, socker, bakpulver, vaniljsocker, salt och kakao. Rör om och blanda väl. Vispa ihop ägg, mjölk och olja i ca 1 min med elvisp. Rör ner äggvispet i mjölblandningen. Rör till en jämn smet. Fördela smeten i en smord muffinsplåt eller i pappersformar för Amerikanska muffins. Dela på dumlekolorna och sockerbitarna. Fyll formarna till lite mer än hälften och lägg i dumlen. Fyll formarna med resten av smeten och tryck sedan försiktigt ner sockerbitarna. (dessa kommer sen smälta och bli krispiga på toppen). Grädda 20-25 min i mitten av ugnen.

Nu är jag i vecka 22. På tisdag går jag in i vecka 23. Inte klokt vad tiden går fort. Nu har jag liksom gått mer än halva tiden. Det känns som att jag fick veta för bara några veckor sedan att vårat liv skulle förändras totalt. Det var en tid då jag var osäker och rädd. Skulle jag verkligen klara av det? Skulle jag och Teddy klara av det, tillsammans? Nu är alla mina tvivel borta, och jag längtar mer än någonsin. Allt känns så spännande, så nytt. Jag längtar till sommaren, till Juni, då vi ska bli föräldrar. Sug på den!

Jag önskar att alla i min omgivning kunde förstå hur mycket ens humör verkligen pendlar när man är gravid. Jag önskar att jag kunde förklara för Teddy att de vansinnesutbrott jag får på honom inte alls provoceras fram utav honom. Nu sitter jag i soffan hemma, och Teddy är ute och går med Kenzo. Han ville att jag skulle följa med, men som vanligt är jag absolut inte sugen på att klä på mig vinterjackan och de tjocka stövlarna för att fightas med snön. Direkt han gått utanför dörren fick jag en klump i magen. Jag är verkligen hemsk ibland. Jag vill INTE vara hemsk och otrevlig. Jag vill vara glad och lycklig och älska varje liten del av dagen, varje dag. De allra flesta dagarna gör jag faktiskt det, men sen kommer de tillfällena då allt han gör och säger är så fel det kan bli, trots att det egentligen inte är det! Jag blir så förbannad att jag vill skrika och gråta på en och samma gång. Efter ett par minuter kommer jag på mig själv, men då är det för sent. Om jag helt plötsligt ändrar mig, känner jag mig som en skitzofren person. Då är det helt enkelt bättre att fortsätta på samma "gnällig jävla kärring" spår. Usch, jag hatar horomonsvängningar. Tänk er riktig jävla PMS, gånger 10.

Jag älskar ju Teddy mer än något annat på denna jord. Han är allt jag någonsin drömt om, och aldrig trott att jag skulle få uppleva. Min älskade knasboll, du är bäst! Förstår du det?! Min kärlek till dig är starkare än något annat. Vi är så fruktansvärt bra tillsammans, visst är vi!?

Nu önskar jag att Teddy bara skulle råka gå in på min blogg och läsa allt detta, för jag är för feg för att säga det till honom idag. Men jag är alltid hemlighetsfull när det gäller min blogg, för på någotvis tycker jag nästan det är pinsamt, en del av de grejerna jag skriver här i, trots att jag berättar precis samma saker för honom i verkliga livet.


Inte gör det saken bättre att jag sitter och lyssnar på den nya versionen av We are the world och New York av Paloma Faith. Inte klokt vad allt gör mig känslomässigt svag just nu.

Jag älskar dig, Teddy Ekman.
Min andra hälft, mitt allt ♥

Idag vaknade jag relativt tidigt för att vara helg. Teddy skulle på tippen med Pierre, och jag kunde lika bra förbli vaken.. Det har varit en jobbig natt. Teddy har varit vaken, jag har varit vaken, ont i magen mm. Men nu mår jag helt okej, det gör däremot inte älsklingen min. Han har ont i magen och mår illa. Kräkte nyss ner halva toaletten, min stackare. Jag har bäddat ner honom i soffan med täcke o kudde, ett glas cola och myssen på. Idag är det min tur att passa upp honom, som han alltid gör med mig när jag mår dåligt.

Nyss lagade jag världens godaste lunch: Amerikanska pannkakor, glass och varma bär. Fyfaaaasen vad gott det var. Har smet kvar, så tänkte försöka tvinga Teddan att äta lite sen med. För gott för att låta bli enligt mig.

Nu är jag lite uttråkad och vet inte rikigt vad jag ska göra.. Inget kul o hitta på något själv heller. Hållr iallafall tummarna att baby blir bättre tills i morgon, iallafall tills på måndag, för då ska vi till Malmö och göra könsultraljud för andra gången :)

Idag började jag och Teddy dagen tillsammans genom att kolla lite på riskförlossningar på tv:n. Kanske inte det bästa att kolla på med tanke på vad jag har att vänta, men enligt mig så är det bra att vara medveten om vad som kan hända. Bara tanken på de små bebisarna i programmet gör mig gråtfärdig, och genom i stort sett hela programmet rann det tårar längs mina kinder. Men, jag ska vara påläst inför förlossningen, så gott det går iallafall. Nu är det ju cirka 5 månader kvar, så jag har lite tid att läsa på.

Dagen fortsatte med att jag blev telefon teroriserad av en viss C. Jaktlund. Haha, alltid lika trevligt ;)
Vi bestämde oss för att dra till Helsingborg för att besöka Babyland och Busfabriken, tillsammans med våra män och Lillis såklart. På Babyland provades det vagnar och diskuteades om vilken bilbarnstol som är bäst och mest prisvärd. Tack och lov för er vänner. Utan er hade jag känt mig mer vilsen i babyträsket än jag redan är.
Vidare mot Busfabriken. Med ens vi klev innanför dörrarna blev vi alla fyra barn på nytt. Jag och Carro hade det kämpigt med vår fantastiska kondition, medan killarna flög runder som barn i en godisaffär. Vissa stunder hörde man dem mer än man hörde Liam.
Vi käkade mumsig mat, fikade och skrattade. Med andra ord har min dag varit mer än perfekt. Längtar redan tills nästa gång :)


Jag kom precis ur duschen, och Teddy gick precis in i den. När han är klar och Kenzo (dreggelpellen) har varit ute och kvällspinkat ska vi kolla på: The ugly truth! Jag hoppas på att filmen är superbra, trots de relativt dåliga omdömmena den tydligen fått. Jag som älskar kärleks komedier kommer förmodligen älska även denna lite löjliga film!

Hoppas allas dag varit lika bra som min. ♥

De senaste dagarna har jag funderat mycket på tid. På vad som väntar och på vad som varit. Det underbaraste har jag fortfarande framför mig. Inte bara jag, även Teddy. Jag har aldrig längtat såhär mycket efter något som jag gör nu. Sommaren känns så avlägsen, men ändå så nära. Det finns en miljon saker jag måste hinna med, trots att jag önskar att tiden bara ska flyga iväg och vara bakom mig i denna stund.
Bara tanken på vad som kommer hända om bara några månader får mig att le. Den bästa tiden i mitt liv ligger framför mina fötter, och det finns inget som kan förstöra det.

Igår nätshoppade jag och Teddy lite bebis kläder. Det blev en röd/vitrandig klänning med tillhörande underbyxor fran Ralph Lauren, en vit body från Lundmyr med texten Gullunge, en blå/vit randig pyjamas från Lundmyr, och en klänning med motorcykel avtryck från Lundmyr.
Jag blir överlycklig bara av att se på de små supersöta plaggen. Nu hoppas vi bara att de stämde på de senaste "osäkra" ultraljudet, så vi inte får en pojke med flickkläder :)

Här kommer två bilder på det vi köpte: