iimse

It doesn't hurt me.
Do you want to feel how it feels?
Do you want to know that it doesn't hurt me?
Do you want to hear about the deal that I'm making?
It's you and me, yeah.

And if I only could,
Make a deal with God,
I'd let him swap our places,
Be running up that road,
Be running up that hill,
Be running up that building.
So, If I only could…



Hur man är som person kan defineras på hundratals olika vis. En människa kan ha en fasad utåt och framstå som lycklig, den som alltid ler. Medans en annan kan vara tillbaka dragen och försitkig, men innerst inne vara den som är lycklig, på riktigt. Jag är väl lite av varje. Jag är en periodare kan man säga. Om det finns minsta lilla problem i min vardag kan allt runtomkring mig rasa och hela min värld faller samman. Ibland ser jag mig som Susan i Desperate Housewifes, en riktig dramaqueen som egentligen trivs bäst när det alltid händer något runtomkring. Medans jag nästa dag ser mig som Lynette, en som klarar av vad som, en riktig fighter. Fullkoll på allt och alla, och med familjen som högsta prioritet. Just nu befinner jag mig mittimellan. Jag kämpar på, och försöker hålla allt flytande. Trots att jag innerst inne vantrivs på jobbet och vill förändra så mycket, men bara inte orkar. Jag vill att något ska hända, nu. Men, när jag tänker efter vet jag vad jag bryr mig mest om och det är min familj och de jag älskar. För er kämpar jag, och står ut med mycket. Jag besegrar mina motgångar och håller mig flytande, med er hjälp.


Teddy Ekman- the best I ever had, för dig bestiger jag berg ochgår på vatten, om det skulle behövas.

Hemma i soffan, som vanligt. Men ikväll har jag Amanda vid min sida ♥
Hon pluggar och jag kollar runder här på datorn. Kollade Idol innan, FYFAN vad bra att Calle och Jon gick vidare, speciellt Calle, såklart :)
Tidigare idag vid 16.00 åkte jag till simhallen för min vanliga måndagssyssla: simskolan. Jag vill verkligen därifrån. Att försöka lära småbarn simma är inte mitt kall här i livet. Vissa är så vidriga att jag bara vill strypa dom, men inga namn nämnda.


Nu har jag också tagit tag i mitt liv. Jag har börjat packa ner saker från lägenheten i flyttkartonger. Tummen upp för mig. Nu när det står två fulla låder framför mig inser jag hur nära flytten är. Gud, det pirrar i magen på mig. Ett skönt och underbart pirr, jag längtar verkligen :)

Börja bete dig som en vuxen människa, snart.

Sitter hemma i soffan, söndagkväll, och helgen har återigen passerat allt för fort. Jag älskar helgen. Jag och Teddy har tagit det lugnt, i soffan tillsammans med våra älskade desperata hemmafruar. det är våran serie. Teddy har varit sjuk i helgen, så jag har tagit hand om honom, och han om mig. Jag älskar dig.

Ikväll har Johanna och Johannes varit här. Kollat lite tv och pratat. Hur mysigt som helst. Jag blir glad av att se Teddy tillsammans med Johannes, för jag vet hur mycket han betyder för Teddy. Hur som helst så blev jag sugen på att resa, som jag alltid blir på något konstigt sätt när Johanna är i närheten. Några veckor i solen hade inte varit helt fel, till vintern. Jag tycker vi slår till :) Jag skulle kunna "döda" för att få komma till Thailand igen, och de underbara stränderna, människorna och maten. Jag vill vill vill.
Men först och främst ska vi koncentrera oss på huset som vi snart flyttar till. Måla, tapetsera och handla, oh ah, I love it.

Jag har det så fruktansvärt bra. Jag är lyckligt lottad. Jag har ett bra liv, tillsammans med Teddy. Jag har min fantastiska familj och underbara vänner. Varför skulle jag lämna allt det? Jag har kommit över "jag vill bara draaaa, föralltid" känslorna.
Jag har viljan, och jag kommer klara allt. Vi klarar allt tillsammans. Vi ska komma på ett sätt att få det precis som vi vill, och tillslut kommer det vara på våra villkor. Då ska inget få komma i mellan oss, och vi ska leva det liv vi förtjänar.


Natti natti, kära vänner ♥

I morse var jag på möte hos min advokat. Det var verkligen lugnande, så skönt. I morgon är det rättegång, och jag kan knappt bärga mig tills denns skiten är över. Innan har jag varit säker på att vi ska förlora, dagens Sverige har inte imponerat på mig förr, så varför skulle det göra det nu? Men efter idag har jag en helt annan syn på saken. Vår berättelse är trovärdig och den sanna, medans deras är påhittad och fel. Olika saker är sagda, och jag hoppas innerligt att våra advokater sätter dit dom så det smäller. För en gångsskull borde turen vara på våran sida, vi förtjänar det, mer än någonsin. Nu är det dags att gå vidare, och äntligen börja leva igen.

Jag och Teddy har fått en köpare på lägenheten. Eller, det är två som är intresserade, så jag hoppas att det kommer bli budgivning, så att priset stiger ytterligare. Jag vill bara bli av med den, och flytta in i huset. Jag längtar, åh ja gud vad jag längtar. Jag längtar efter att få göra vid, köpa möbler och inreda. Jag har ägnat de senaste veckorna åt att titta i inredningstidningar och en massa på internet. Jag har så många ideér. Jag vill kunna gå ut, på tomten, släppa Kenzo, och bara vara. Jag längtar efter julen, alla förberedelser som att baka pepparkakor och lussekatter. För första gången på länge ser jag verkligen fram emot något, något riktigt stort.


Jag har funderat en del på min sittuation i livet. Jag har inget bra jobb, inga pengar. Men jag har en underbar familj, en underbar Teddy, och vänner. Folk som älskar en är väl mer värt än pengar och framgång? Innan längtade jag bara efter något stort, att få komma iväg. Men, det som gör mig lycklig har jag ju precis där jag vill, nära mig. Jag vill fortfarande ut och resa och uppleva saker, men varför ha så bråttom? Jag har ett helt liv framför mig. Innan har jag inte tagit till vara på det jag har, jag har bara velat ha mer hela tiden. Men, om jag tänker efter så är jag nöjd. För jag har något som många andra inte har. Jag har något man inte kan köpa för alla pengar i världen.


Längtar tills Teddy vaknar. Jag har köpt blommor till honom.
Jag vill att han ska veta att han är mitt allt. Han är allt jag någonsin kunnat drömma om,
han är det som gör mig nöjd och tillfreds med min vardag.

Jag må vara skeptisk, misstänksam, och rädd. Framför allt rädd. Men det trodde jag att du förstod? Det är helt och hållet ditt eget fel. Skyll inte på någon annan, skyll dig själv. Jag är så trött. Jag vänder ut och in på mig själv, allt för att klara av allt. Lovord hit, lovord dit. Fuck it! Vad är det värt när man vet att det är just ord. Endast ord. Dom är lätta att säga, men bevisat svåra att leva upp till. Vi får väl se vad det är denna gången. Minsta lilla, och I'm out of here.