iimse

Nu ligger jag på min vanliga plats vid den här tiden- sängen. Har kollar på paradise hotell och spelat lite Sims nu, börjar känna mig trött, men ändå inte.. Jag är en nattuggla. Teddan är iväg och jobbar som vanligt. Det är så himla trist att han alltid är borta om nätterna, jag känner mig ensam. Men, som alla säger, man ska vara glad om man har ett jobb i dessa tider. Själv så har jag inte så mycket jobb just nu.. Nästa gång jag jobbar är på söndag, en hel vecka sen sist nu, eller är det mer?! Känns som länge i alla fall. Om dagarna gör jag inte så mycket. Hänger med T. självklart älskar jag att vara med honom! Vi har varit och kollat på bilar nu två dagar i rad. Vill ha en audi A6. Så himla snygga, men ack så dyra. Får bli en lite äldre modell, tills vi blir stenrika! Vi ska i och för sig flytta utomlands då, i alla fall ett par månader om året, så vad ska man då med en splonkandes ny bil till?
Gud, jag längtar tills det sker en förändring i mitt liv. Något som väcker mig till liv, för just nu bara lever jag. Likadant varje dag i stort sett. Visst tröttnar man på det!? Jag har alltid varit en liten äventyrare som tröttnar på det mesta rätt fort. Så snälla, ge mig lite action!
I morgon ska jag iallafall och handla mat med Carro på CityGross, inför Lillis kalas på lördag, det blir trevligt! Ska göra smörgåstårta. Har jag ju inte gjort på ett tag nu!

Nu ska jag spana vidare på något spännande här på datorn, kanske klappa min katt lite, och skratta åt Kenzo som ligger på rygg med benen upp på väggen, han är så söt (trots att han pinkade direkt vi kom innanför dörren innan)
Saknar Teddy, och önskar att han låg här brevid mig.

Kärlek föds ur glädjen att se på varandra,
får näring ur behovet av att vara tillsammans
och fulländas av det omöjliga i att vara åtskilda.

Har suttit och kollat runder på lite olika bloggar nu under kvällen, och kommit fram till att jag måste uppdatera mig. Uppdatera mitt liv och göra något annorlunda och nytt. Jag håller på att fastna i ett mönster jag inte vill vara i. Jag är så fruktnsvärt rädd att fastna och glömma bort mina drömmar och sådant jag längtat efter att göra efter studenten. Jag skulle kunna göra en mils lång lista, men har ingen ork till det. En sak jag längtat efter är att få resa. Resa vart jag vill, hur långt iväg det än är. Jag blir deprimerad av att alltid vara på samma ställe, med samma människor. Jag vill inte vara här, själv söndag till fredag. Jag vill dela mitt liv med T, inte bara två ynka dagar i veckan. Jag vill ta vårt förhållande till nästa nivå, och bygga vårt liv på mer än en helg. Jag är så fruktansvärt rastlös nu!